Miin blogg

Idioti som stör min vardag - t.o.m. på helgen

2009-11-14T23:59:00.002+01:00

Jag såg någonting snabbt på TV i förmiddags, där TV4:s tittarombudsman medverkade. Tydligen kör Fyran en speciell liten stund en gång i veckan där tittarombudsmannen (Anders tror jag han heter) framträder med TV-tittarnas åsikter om både det ena och det andra. För det mesta brukar folk fråga några av världens dummaste frågor - jag kan inte förstå att större delen av Sverige (och även Finland) befolkas av idioter - vid dessa tillfällen, och idag var det inget undantag.

Tittarombudsmannen berättade någonting om att en TV-tittare beklagat sig över "Cirkus Möllers" grova parodierande av någon tragisk typ som förekommit i Kanal 5:s sorgliga satsning "Ullared". Personen som verkligen ansåg sig ha tänkt till ordentligt denna gång och därefter vänt sig till TV4:s klagomur funderade nu på att anmäla "Cirkus Möller" för kränkande uttalanden (eller något i den stilen) till vem det nu än är som har hand om dylika frågor.

Tittarombudsmannen förklarade försiktigt att satir är någonting som kanske kan behövas i media, och främst i humorprogram, men tillade någonting i stil med "man kan ju göra en anmälan om man känner att parodieringen gjorts på orätt sätt".

Jag håller helt med tittarombudsmannen i denna fråga, satir och allt möjligt annat som ofta brukar gå hand i hand med humor måste ju också få förekomma i en TV-ruta. Samtidigt bör man naturligtvis anmäla TV-program de gånger de verkligen går för långt, men man kan ju försöka se till att ha högt till tak. Att tittarna däremot kunde tänkas klaga över att "Cirkus Möller" suger strut har jag dock inga åsikter om, för serien är ju faktiskt skitdålig. Men om man anmälde den till vart-man-nu-anmäler-saker-för-kränkande-innehåll vore man dum i huvudet. Låt bli att titta på programmet istället!

Ville bara säga att...

2009-11-10T21:59:00.008+01:00

... alla debattprogram i TV irriterar mig. Vild diskussion med många personer inblandade är ingen lämplig modell för radio och TV. Det blir för spretigt, mina sinnen splittras i tusentals bitar. Debattörerna kommer sällan heller fram till någon givande slutsats, men det är å andra sidan inte heller meningen med en debatt.

Angående Patrick Swayzes bortgång

2009-09-15T12:55:00.000+02:00

Om sjukdom i hemmet

2009-09-08T18:54:00.017+02:00

Jag har semester från livet just nu. Jag gör ingenting betydelsefullt idag, och har inte heller gjort någonting sådant en endaste gång under de senaste dagarna. Orsak? Febern har hälsat på. Egentligen har jag alltså inte semester, jag är snarare avstängd på obestämd tid. Det känns som att det är en rätt meningslös levnadstid jag just nu sitter och klockar in mig på. Egentligen vill jag sitta i Humanisthuset och skriva och kladda på gamla skolarbeten jag aldrig kommit mig för att lämna in, passera några mindre (och betydelselösa?) järnvägsstationer längs tågrälsen innan jag äntligen når min egentliga slutdestination - examen. När jag har feber kan jag inte göra det. Jag kan inte koncentrera mig ett uns, men däremot har jag all tid i världen för att skriva. I normala fall brukar det vara tvärtom, det vill säga att jag sitter och koncentrerar mig så till den milda grad att jag sedan inte orkar arbeta, utan istället låtsas som att tiden för skolarbetsskrivning plötsligt försvunnit. Lustigt att jag aldrig snubblat över det där perfekta ögonblicket där tids- och koncentrationsbalansen är perfekt. Nåja, denna höst kommer det att ske, detta skolår torde bli mitt sista studieår. Längre än så här får helt enkelt inte min utbildning hålla på. Ändlöst är bara ordet.

Men feber var det, ja. Det är inte lätt att vara sjuk i dessa tider. Jag brukar sällan oroa mig för det som domedagsmaskinerna spottar ur sig i media, men den här gången verkar mitt normala lugn helt enkelt inte fungera som (jag tycker) det borde göra. Om nutid varit för, ja, låt oss sig några år sedan, hade jag bara skrattat - fast jag haft feber (och det är ju inte alltid så där jävla roligt, eller hur?). Det jag nu främst drar till minnes är terroristhotet (en hel religions medlemmar som attackerar både större och mindre städer och visar omvärlden att islams lära minsann inte är så snäll, att den bara vill förstöra liv och helt utan orsak skapa oreda i stora delar av världen - helst alla delar, inklusive sin egen, av någon underlig orsak), elaka datorvirus som förstör din dator (numera kör jag OS X, hahahahaha!), och mjältbrand på posten (för det var ju inte bara Osama bin Laden som skickade sådant elände, det finns ju galningar överallt!). Allt det där jag just räknat upp var ju, då det begav sig, inte så svårt att distansera sig från, eller hur?

Terrorattentat? De missar säkert.
Problem med Microsoft? Köp Apple.
Mjältbrand? Vem i helvete slumpar egentligen fram min adress på Eniro.se, några turbanterrorister från Sollentuna?!

Och nu då?

Svininfluensa? ”Jaamenvafaan…”

Det känns inte så himla enkelt den här gången. Problem med terrorister: umgås bara med folk du känner, datorvirus: jag har ju en bra brandvägg, mjältbrand: haha, kom igen nu. Men svininfluensa? Den här gången kommer man inte undan, alltså. Jag kan ju inte parera denna epidemi genom att bara hänga på avslappnade förfester med mina egna polare, det kan ju hända att någon av dem tagit mod till sig och umgåtts med någon annan också. Vafan, det kan ju till och med hända att någon av mina äldsta och bästa vänner, som jag verkligen till fullo litar på och nästan skulle gå i graven för, av misstag hostar lite på mig, ”Host, host”, och så var det där. Kanske det där om graven den här gången inte stannar som den gamla klyscha den faktiskt är. Vem vet. Jag blir sjuk, värre därtill och sedan… död.

Eller så händer ingenting. Det är kanske ett ”snällare” virus den här gången. Det kanske faktiskt ÄR den där grisen, men att jag (som den stålman jag tycker mig vara) avslappnat tar emot svinet, hostar lite på skoj, känner ett glädjefyllt fyllerus av en smula feber, men sedan tröttnar och i en enda hastig rörelse snyter ut alla virus ur kroppen, ner på det där kvalitetsavsaknade snorpappret jag så billig inhandlade på ICA för någon vecka sedan. Väck med all sjukdom! Det behöver ju inte vara någonting alls att bry sig om. Men ändå.

Jag har kompromissat. Likt en äkta ironiker har jag precis sett Pestens tid (som jag har på DVD) och skojat lite på MSN och Skype om svin, pest, grisar och sjukdom när vänner frågat mig hur jag mår. Vidare har jag ansträngt mig laga riktig mat till middag och passat på att läsa några böcker som ingått i en gammal läskurs jag hade i våras (men aldrig blev klar med). Å andra sidan är jag nu faktiskt noga med att lyssna till kroppens signaler. Hur mår mina lungor? ”Tack bra, faktiskt. Jag röker ju inte längre!” Bröstsmärtor? ”Inte än, i alla fall, men tackar som frågar”. Elak hosta, ledvärk, huvudvärk, tandvärk, diarre, allmän slapphet, skolios på höger axel och en massa andra saker som kan tänkas ge en antydan om vad det är för virus jag har i kroppen.

Lät detta friskt? Kanske dags att ändå ringa akuten.

När visas alla avsnitt av Rederiet i repris?

2009-08-30T22:36:00.003+02:00

Meddelande från Helsingfors

2009-08-16T20:25:00.002+02:00

Wilco spelar imorgon i Helsingfors. "Häftigt", tänker man. "Icke", säger jag. Konserten kostar 47 €! Vem fan betalar en sådan summa pengar för en timmes kultur, egentligen?

Bara att börja allitterera, barn av bästa arv

2009-08-11T17:57:00.005+02:00

Nu är det slut

2009-08-04T23:45:00.009+02:00

Teppo Numminen lägger av.

1372 matcher, 117 mål, 520 assist, 637 poäng, +57 i plus/minus-statistik och 513 utvisningsminuter. (Källa: ESPN.com)

Hjälmen av!

Det enda de var rädda för var att himlen skulle falla ner över deras huvuden

2009-05-18T14:31:00.015+02:00

Ibland tänker jag mig Österbotten som det Gallien Asterixböckerna beskriver. Det jag menar är att jag ibland funderar på om österbottningen själv ser sig som Asterix & Co. Jag har faktiskt ingen aning, om jag ska vara ärlig.

Vasabladet om extern adoption.

SFP har aldrig tillhört mina favoriter (därför länkar jag till Wikipedia istället för partihemsidan), men den här gången råkar vi faktiskt vara överens, SFP och jag. Synd bara att så himla många fortfarande blir arga genast som någon försöker förändra världen till det bättre. Är folk fortfarande så dumma att de inte kan inse att färre begränsningar innebär färre konflikter och givetvis också färre problem, åtminstone i slutändan.

Jag kanske samtidigt också måste tillägga att jag inte ser mig själv som den genomsnittliga österbottningen.

Film- och musikindustrin låter meddela:

2009-04-17T20:51:00.020+02:00

- Hör upp allesammans! Från och med denna dag är kanske också Postens verksamhet olaglig. Vi är dock ännu inte hundra på den saken, den där jävla lagboken ni har säger varken bu eller bä om det hela. Men vi vill ändå tryggt meddela att vi naturligtvis jobbar stenhårt på den saken - att göra postverksamheten olaglig, alltså. Anyway, vi ville bara hälsa att vi tycker synd om er. Eller nej förresten, det gör vi ju inte. Vi skiter faktiskt i Sverige!

- Oj! Vänta, hörni, vi glömde bort att fråga er en sak: ni råkar händelsevis inte ha en och annan slant undangömd någonstans? Vi kanske kan erbjuda er någonting som möjligtvis kan intressera er. Och om inte, ja då stämmer vi er!

Om jämlikhet

2009-04-01T16:51:00.003+02:00

I måndags rapporterade svenska medier att 44 kvinnor könsdiskriminerats i samband med att de sökt studieplats vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Artikeln kan du läsa här. Uppsala tingsrätt dömde SLU att betala samtliga 44 kvinnor 35.000 kronor i ersättning (den totala summan SLU tvingas betala är således drygt 1,5 miljoner kronor) för diverse lidanden i samband med den diskriminerande handling SLU utsatt kvinnorna för.

Nu har det gått två dagar. Vad har hänt? Har jämställdhetsdebatten blossat upp igen? Nej. Absolut ingenting har hänt och det gör mig allvarligt bekymrad. Man kan tycka att detta vore det perfekta tillfället att en gång för alla avgöra vart man egentligen vill komma med alla kvoteringsfunderingar man de senaste åren diskuterat.

Jag är av åsikten att kvotering aldrig kommer att lösa jämställdhetsfrågor. Kvotering kommer snarare att skapa avundsjuka och missunnsamhet hos alla dem som inte inkvoterats och kanske aldrig någonsin heller kommer att bli inkvoterade. Då man särbehandlar någon förvärrar man bara problemet, även om man med all välmenade handlingskraft egentligen hade tänkt ta död på det samma.

Med andra ord är jag glad att SLU:s fula trick inte fungerade och att de stackars 44 utsatta får en skälig ersättning som plåster på såren. Men någonstans spökar ändå tanken på jämställdhet. Hade domen fortfarande blivit densamma om det varit 44 män, och inte kvinnor, som anmält könsdiskriminering? Någonting säger mig att lagen, i detta fall, agerat godtyckligt.

Kan det också vara så att detta är förklaringen till att genusfrågan inte alls verkar aktuell för tillfället? Kan det vara så att det faktiskt var rätt, om nu lagen varit godtycklig, att döma favör åt 44 utsatta kvinnor, eftersom kvinnor (av många) faktiskt betraktas som just utsatta? Är jag dessutom chauvinist som ens vågar föreslå denna tanke jag stilla funderat på, eller är jag vid lämpliga situationer rent av rasist? Är det så att folk inte längre vågar säga vad de egentligen tycker, med risk för att smutskastas offentligt, eller är det så att folk helt enkel inte längre bryr sig?

Norrlands hjältar

2009-03-17T00:02:00.004+01:00

Det verkar så overkligt, så orättvist, men ändå är det helt rätt och helt riktigt. Jag är faktiskt otroligt övertygad om att det ändå inte är oförtjänt att Skellefteå AIK besegrade otäcka Linköping HC.

SAIK - LHC: 4-3

Gammalt och nytt

2009-03-11T22:26:00.007+01:00

E. har åter en gång snyggat upp min blogg. Det enda jag behövde göra var att ladda upp bilden. Finska vägskyltar förblir fortsättningsvis temat. Tack, E.

***

Samtidigt som mitt fosterland står i fokus vill jag även passa på att slå ett slag för Metsolat - en finsk TV-serie som är så skitnödigt dålig att den blir helt fantasiskt bra! Tyvärr insåg inte den ansvarige utgivaren vilken dyrgrip hans verk kunde ha blivit i DVD-format, om han bara gett ut säsongerna med textning på andra språk än den förbannade skogsfinskan. Man fattade ju absolut ingenting av känslostämningarna, om det inte vore för det djupa och professionella skådespeleriet som naturligtvis genomsyrar serien.

Å andra sidan: skit samma om man inte hänger med i replikerna, den finska folksjälens språk kan alla i hela världen förstå. Men okej, bara snabbt: Erkki kommer hem och stapplar runt i fyllan tills hans gamle far får en hjärtattack. Simpelt! Senare i serien lägger de dessutom ner jordbruket och öppnar en skidanläggning.

Less IS more!

Här firas det så in i helvete!

2009-03-09T16:06:00.002+01:00

Detta är blogginlägg nummer hundra. Resan fortsätter. Eller?

***

Nu ska jag handla mat, bland annat köttfärs och kanske lite leverpastej. Mjölken är slut - här hemma, alltså.

Folk, tänk till!

2009-02-25T01:04:00.015+01:00

Nu är det klart; kronprinsessan har förlovat sig! Ur TV-apparaterna basunerades idag detta budskap ut med glädje, på webbtidningarnas löpsedlar rabblades samma lyckoramsa radiokanalerna också hela dagen flöjtat fram och bland Sveriges folk skrattades, dansades och sjöngs det hela dagen lång. Alla var lyckliga!

”Victoria gifter sig, hurra!”

Själv är jag redan trött på denna nyhet. Vilken dåre som helst hade kunnat räkna ut att detta giftermål varit i kungafamiljens tankar en längre tid. Kronprinsessan har redan piskat sig förbi trettiostrecket och hon har sällskapat med sin pojkvän i – ja, vad kan det vara – sju-åtta år, sådär. Ändå sitter kärringar i caféer och på parkbänkar och bölar denna dag. ”Den här dagen har jag väntat på sååå himla länge”, hörde jag någon gammal skata gråta ur sig framför Rapports TV-kamera tidigare i kväll. Jag fattar inte hur kungafamiljen kan få så många svenskar att glädjefyllt göra spagat med tillhörande dubbelvolt varje gång de lyckats göra någonting som varje annan människa i Sverige också klarar av att göra.

Det är inte det att jag missunnar andra lycka och glädje. Tvärtom, jag tycker det är fantastiskt att två människor hittat varandra. ”Äkta kärlek? Good for you!”. Vad jag däremot reagerar på är att den, av skattebetalarnas ”investerade” pengar, existerande kungafamiljen fortfarande finns kvar. Vad har de egentligen där att göra? Jag blir så himla less när merparten svenskar fortfarande vill behålla ett kungahus, som inte ens har makten att regera. Tur för allas del, bör jag samtidigt tillägga – att kungen inte är regent, på riktigt alltså.

Numera styrs ju Sverige av FOLKVALDA idioter, inte av dumhuvuden som till råga på allt är tronarvingar. Men varför sitter då de sistnämnda kvar, det vill jag gärna veta. Okej, ett visst artisteri och en gnutta underhållning bjuder kungafamiljen förvisso på. Victoria reser ju en hel del och prinsessar sig bland fattiga med handpåläggningar och fotografera-sig-med-pöbeln-sysselsättningar lite titt som tätt. Det samma gäller även drottningen, som dessutom utarbetat en egen liten nisch i och med sin ”tüska” accent. Prinsessan Madeleine röker mest bara cigaretter på diverse uteställen och prins Carl Philip sysslar med sport och kommer ofta sist i rally. Sen har vi då Kungen kvar. Det enda han verkar göra är att resa jorden runt på sin stora stand up-turné, där han roar svenska folket (och naturligtvis också andra) med kommentarer som:

”Varje söndag efter besöket i moskén så har han en öppen audiens där vem som helst får komma och framföra sina önskemål, och förmodligen klaga också. Så jag upplever det på så sätt som ett mer öppet land än något annat man kan tänka sig.”

– Carl XVI Gustaf om sultan Hassanal Bolkiah under sitt statsbesök i Brunei 2004.

Det känns som om dina/mina/våra pengar hade kunnat användas till någonting annat, till exempel VAD SOM HELST. Sveriges television kunde kanske få en slant att göra TV-program av, som garanterat vore minst lika roliga som Kungens stolliga och oigenomtänkta kommentarer. Bortsett från citatet ovan (och en hel uppsjö av andra idiotiska kommentarer han hävt ur sig genom åren) verkar Kungen oftast spexa till det med de där onödiga utfyllnadsljuden "eeeeeeeeeh..." han för det mesta använder lite här och var i sitt meningsbygge.

Jag blir så jävla förbannad! Tänk om Sveriges skattepengar, istället för att spenderas som resepengar åt adligt födda (och gödda) idioter, användes till att försöka hjälpa fattiga luffare och diverse andra utstötta personer tillbaka in i samhället. "Gud i himmelen, det hade nästan varit för bra! Men förresten, fattigt folk är ju bra att ha. De är ju precis de samma som hålls tillräckligt underutbildade och uppskrämda för att applådera precis allt som staten ämnar göra. Ett bra initiativ, ett gott resultat. DET är bra för Sverige!"

Kol på maten?

2008-11-13T15:55:00.015+01:00

VK berättar att en elev hittat en larv i sin skollunchsallad.

Signaturen Christoffer skriver som kommentar: "hur kan deta förekomma i skolmaten dom måste ju ha lite kol på maten i skola".

"Nej, jag tror inte 'dom' (mattanterna?) lägger kol på maten. Och förresten: lär dig skriva. Är det svenska du försöker kommunicera på?"

Skurkföretagets geniala metod

2008-11-13T14:19:00.031+01:00

Idag fick jag en brev från Bredband2. "Påminnelse" stod det och betalas snarast var budskapet, men summan var något högre än jag hade förväntat mig. När jag vände på pappret hittade jag naturligtvis ordet "förseningsavgift". Det fanns också några siffror, ett kommatecken och två bokstäver: "50,00 kr". Ok, en förseningsavgift är på sin plats, FÖRUTSATT ATT JAG IGNORERAT DEN EGENTLIGA RÄKNINGEN, alltså skitit i att betala. Men jag har inte fått någon räkning.

Jag slår genast numret till Bredband2:s kundtjänst och väntar drygt tio minuter i kö. Småningom inser jag att detta samtal kostar mig ytterligare dyra pengar, så jag lägger på. Bredband2 har ju trots allt en klagomur via e-post jag kan skicka mitt ärende till. Men innan jag gör det läser jag för säkerhets skull och åter en gång F.A.Q-sidan på bredband2.com. "Vafan", tänker jag när jag hittar några rader jag inte sett förut:

"Din betalningsskyldighet hänger inte ihop med en fysisk faktura. Precis som med hyran måste du själv se till att betala in avgiften varje månad, oavsett om du fått en faktura eller inte.

Om du fått en påminnelse via post men inte någon originalfaktura så måste du därför ändå betala förseningsavgiften. Det är din egen skyldighet att försäkra dig om att angiven faktureringsadress är korrekt och att fakturorna kommer fram. Vi i vår tur är sedan skyldiga att skicka fakturan till faktureringsadressen som är angiven, vilket vi alltid gör."

Hmm, det verkar onödigt att försöka beklaga sig hos Bredband2:s kundtjänst, för det står ju klart och tydligt att jag bör vara synsk och verkligen ringa dit och BÖNA och BE om att får betala min räkning. "Min och min, förresten? Det spelar fan ingen roll. Min, din eller någon helt annans. Ro hit med vilken räkning som helst, bara jag får betala! Snälla, jag ber Er!!!"

"Men stopp ett tag! NI är ju SKYLDIGA att sända mig min faktura. Hur kan jag då vara skyldig att se till att fakturorna kommer fram? Det är väl, om det inte är Er, Posten AB:s skyldighet. Hur ska jag kunna hålla reda på fakturor Ni KANSKE skickar ut?" Det känns lite barnsligt (och dessutom ohållbart) att säga att man har en skyldighet att skicka fakturor till företagets kunder, samtidigt som man påstår att man ALLTID också gör det. "Vi har ALDRIG missat ett fakturautskick - ALDRIG NÅGONSIN!"

Som det ser ut står jag nu som ytterst ansvarig för att kommunikationen (och framför allt pengaflödet) mellan mig och Bredband2 fungerar.

Benny Hill

2008-09-23T23:20:00.003+02:00

Ett svartsjukedrama hos barberaren och många klappar på huvudet är allt som behövs.

Återuppvaknandet, Björklund och mina egna funderingar

2008-09-14T00:59:00.011+02:00

Nu är frihet och ledighet ett minne blott. Skolan har börjat och attacker från både höger och vänster kommer angående min långvariga semester från bloggandets värld. Röster höjs att lättja, skrivkramp och omåttlig förströelse från annat håll är orsaker till den tomma tysthet som rått över detta cyber-världens lilla krypin. På alla anklagelsepunkter erkänner den åtalade sig vara skyldig. Det finns så många andra trevliga saker man kan syssla med! (undertecknad, 2008).

För att nu inte enbart tramsa, utan för att faktiskt skriva någonting (jag tycker är) intressant, bör nog följetongen om Jan Björklunds vilda äventyr som utbildningsminister åter en gång lyftas fram. Efter alla goda funderingar och positivt trevande rörelser mot att ordna upp den svenska skolan börjar nu gubben famla efter oroande och rentav dumma förändringar.

Jan Björklunds senaste utspel är att skolk bör skrivas in i terminsbetygen. Genom detta strategiska drag tror Björklund att många problem löses. Fel! Det kommer inte att råda bättring på skolfronten bara för att olovlig frånvaro etsas in i stentavlor. Visst, elever lär sig knappast så mycket i skolan om de aldrig är där, men med att med hotelser se till att elever snällt sitter i skolbänken förändras troligtvis inte heller situationen märkbart mycket. Jag tycker att Jan Björklund gång på gång på gång drar i fel snöre. Det finns andra metoder för att förbättra.

I Sverige råder skolplikt. Enkelt förklarat betyder det att eleven bör och ska infinna sig i läroanstaltens lokaliteter varje obligatorisk skoldag. Detta system innebär att så länge eleven befinner sig i skolan har han fullföljt sin plikt. Eleven kan nu vika pappersflygplan och kasta suddgummi på klasskompisar hela dagarna, utan att varken lära sig eller ens engagera sig i skolarbetet. Det tråkiga med detta initiativ från elevens sida är att han i slutet av sin skolgång upplyses om att han inte har lärt sig tillräckligt för att kunna avsluta sina studier. Illa, mycket illa. Men eftersom han ändå har varit på plats dagligen kan läraren inget annat göra än att sudda och ändra lite i avgångsbetyget, så att eleven med blotta förskräckelsen tar sig över den magiska gräns som särar de godkända från de icke-godkända. Slutet gott, allting gott. Eleven fortsätter sitt liv på valfritt vis, totalt okunnig och nästan, men bara nästan, dumförklarad av samhället. Bevis som styrker detta faktum finns dock inte.

I Finland är skolplikt icke det hyllade alternativet. I Finland råder nämligen LÄROPLIKT. I Finland är det oviktigt VAR eleven lär sig någonting, det viktiga är ATT ELEVEN LÄR SIG. "Inmundiga din kunskap varhelst du vill, bara du kan bevisa att du faktiskt lärt dig det vi bestämt att du ska lära dig. Kom, gör vårt kunskapsprov så får vi se."

Läroplikt betyder i sin enkelhet att det är på föräldrarnas ansvar att deras barn får tillgång till den utbildning någon person någon gång i tiden har bestämt att alla medborgare bör inneha kunskaper i. De flesta föräldrar placerar ändå sina barn i skolbänken, men om de själva anser sig vara bättre lämpade för uppdraget är det fritt fram att med egen vald metod uppfostra och utbilda sitt (eller sina) barn. Aga är ej tillåtet.

Följden av läroplikt är att skolans anställda, lärarna, faktiskt har befogenheter att tillrättavisa och till och med relegera en elev som inte uppfyller skolans krav. De har ju ingen skyldighet att hålla honom kvar i klassrummet, för det är trots allt på elevens föräldrar ansvaret vilar, inte på skolan. Eleven förstår nu (i de flesta fall) att uppskatta det utbildningstillfälle han bjuds och inser ofta att ömsesidig respekt, lärare och elev emellan, faktiskt bör råda. Sagan är all.

Med detta förändringsförslag menar jag inte att alla problem kommer att lösas automatiskt, men att en övergång från skolplikt till läroplikt ändå vore ett stort steg i rätt riktning. Det kan dessutom resultera i att Jan Björklund aldrig ens behöver överväga alternativet att, på stora lastbilsflak, skjutsa sinnesslöa och icke önskvärda elever till något slags stor ättestupa, där handplockade styra-och-ställa-med-hotelser-och-våld-förespråkare puttar problembarnen över kanten, ett efter ett, bara för att förbättra den usla kunskapsstatistik den svenska skolan tydligen uppvisar. Sverige behöver inte vara ett land med hårt och kargt klimat, där plats för svaga individer inte finns.

Artie Kendall

2008-06-22T23:10:00.001+02:00

Artie-Kendall - Hosted by Putfile.com

Königreich Schweden: 2008

2008-06-18T21:23:00.006+02:00

I skrivande stund är jag väldigt besviken på en del av Sveriges riksdagstroll - ni vet, de som resonerat lite av och an kring hur man enklast kan ta sig förbi det där jobbiga hindret som, naturligtvis högst olyckligt, försvårar förverkligandet av statens önskan om insyn i den enskilde medborgarens privatliv.

Det finns redan så mycket skrivet om denna cirkus, att jag knappast kan presentera en enda, tidigare, osagd tanke. Därför tänker jag inte orera vitt och brett om dittan och dattan. Men jag vill ändå säga att man inte ska försöka tänja på människans frihet, för det slutar aldrig väl. Att Reinfeldt låter påskina att Sverige hotats upprepade gånger av främmande makt tror jag vad jag vill på. Jag misstänker att orsaken bakom lagförslaget "staten-har-laglig-rätt-att-spionera-på-vem-fan-de-vill" snarare är att makthavarna, förr eller senare, vill bli duktiga knähundar i USA:s famn, genom att samvetslöst hora för privata intressen (läs: film- och musikbranschen). Och den där främmande makten, Reinfeldt babblar om, kan gott och väl vara George Bush fantastiska trollkarlsland.

Om man ska bli lite dryg så här i bitterhetens stund (för det tycker jag faktiskt att man ska bli), är det väldigt ironiskt att svenskar läxat upp mig i "allas lika värde" med mera, med mera, eftersom jag, i deras ögon, blott varit en kallhjärtad och diciplineftersträvande finne. Många gånger har jag hört dem tralla samma jävla ramsa: "Sverige är världens bästa land, Sverige är världens bästa land". Jaha, så för att på ett sarkastiskt vis berätta var jag bor, återstår inget annat att säga än: "OK, jag erkänner. Jag bor i Sverige - världens bästa land".

Någonting att tänka på

2008-06-08T23:30:00.001+02:00

Your Thinking is Abstract and Random

You are flexible, adaptable, and creative.

There's many ways that you can learn - and you're up for any of them.

You relate well to other people, and you do well working in groups.

You can help people communicate together and work with each other's strengths.

You don't work well with people who are competitive or adversarial.

You prefer to work toward a common goal... not toward conflicting goals.

What Kind of Thinker Are You?

Värmebölja

2008-06-05T19:15:00.007+02:00

Sommaren är här! Idag har Umeås invånare fått smaka på hur det känns när medelhavsvärmen tar sina första trevande steg mot att förföra alla soldyrkande människor, som bara längtar efter vinterns sorti och sommarens ankomst. SMHI rapporterar att denna dag är den varmaste junidagen någonsin - i Umeå, alltså. Jag är nöjd. Jag är mycket nöjd.

Sommaren medför en hel del andra saker som också är trevliga. Till att börja med är det ljusare om nätterna. Jag tillhör inte de som tycker det är besvärligt att somna om sommarkvällarna. För mig spelar det faktiskt ingen roll. Människor tycks dessutom vara gladare under sommaren. Det beror nog på ljuset och värmen. Och framförallt dyker alla vackra flickor upp; de som klär sig somrigt och fångar de flesta människors blickar. Och det beror antagligen, åter en gång, på ljuset och på värmen.

Och dagens låt är: Billy Idol - Hot In the City.

Det här ska man satsa på

2008-05-15T22:36:00.004+02:00

Ja, det här känns helt rätt, men det borde stå "med" istället för "för". Jag säger bara: uppfostra de där jävla ungarna ordentligt!

Mitt substitut är förströelse

2008-05-05T00:20:00.009+02:00

Jag kan inte skriva. Det känns hemskt att erkänna det, men för tillfället har jag inga problem med att ta steget över den beryktade dödslinjen. Naturligtvis är det inte första gången det händer. Jag har struntat i att lämna in hemtentor tidigare också, men likväl skaver det lite på samvetet när jag alltid är den som endera är sist på plats med tentan eller inte ens dyker upp på utsatt inlämningsdatum.

Orsaken till att inget händer i mitt huvud är att min skrivuppgift inte känns utmanande. Jag vill skriva B-uppsats istället, för där har jag ändå hittat någonting som kittlar mina funderarsinnen på ett förföriskt och tjusigt vis. Istället för att snabbt klottra ner något meningslöst tokeri om forskningen kring retorik vill jag förkovra mig i ortnamnens fantastiska värld. Jag har hittat en väldigt rolig ingång den här gången, vilket också kan vara en trolig orsak till att jag inte känner mig intresserad av min, för tillfället, aktuella hemtenta.

Istället för att grovjobba hem viktiga studiepoäng har jag stationerat mig framför TV:n för att följa två sporters VM-tävlingar: ishockeyns och snookerns. För min del blir det lite tårta på tårta när jag dels kan bita sönder nagelbanden under ishockeyns spännande omgångar, dels sitta häpen och blixtstilla när Ronnie O'Sullivan och resten av snooker-gänget kallt beräknande, och därtill precisionssäkert, bländar Eurosports tittare med stiliga och exakta stötar. Det är skönt att vara sportnörd!

Samtidigt känner jag att jag borde bli motiverad att plugga. Sport är på många sätt min musa, men ändå finner jag inte inspiration att fullborda min meningslösa hemtenta. Fast å andra sidan, hur kan någon sinnesfrisk människa tro att jag orkar intressera mig för någonting sådant, nu när det faktiskt också börjar bli sommar?

När kommer DVD-boxen?

2008-04-24T00:03:00.000+02:00

Söderfjärden, 2008-04-14

2008-04-14T01:33:00.004+02:00

Varje gång jag åker hem till Vasa beklagar jag mig över hur förkastligt och jävligt allting i trakten är. Några gånger har det också hänt att mina uppfattningar lämnat munnen opolerade, och de som vid dessa tillfällen råkat lyssna på vad jag har sagt har blivit både sårade och förolämpade. Det är naturligtvis inte min mening att åsamka vänner och familj sådana otrevliga överraskningar, men till mitt försvar vill jag påpeka att inte heller jag behärskar alkemins ädla konst att framställa guld av allt och ingenting.

Men vad är det jag egentligen vill få utlopp för i dessa eviga utläggningar av bedrövelse och misär? Jo, det känns som om jag vid varje resa till Österbotten samtidigt reser tillbaka i tiden. Den väg jag själv har valt att vandra förpassas omedelbart till okända områden, samtidigt som allt det jag redan lämnat bakom mig plötsligt snubblar fram ur någon dunkel vrå för att skrämmas. Jag har inga lik i garderoben, men jag förstår, liksom de flesta andra, att det ibland är dags att gå vidare och inte längre känna av det som man tidigare varit en del av.

Det bästa av det forntida har jag givetvis tagit med mig: mina goda vänner; alla fina minnen; släktbanden; etc. etc. etc., så några fula finger i fel riktning vill jag tydligt fastslå att jag inte pekar. Det jag åsyftar som passé för min del är alla de obetydliga saker jag varken utvecklats eller mått gott av. Tyvärr är det just dessa tråkiga avsnitt som plötsligt svävar fram för att konfrontera mig.

Jag har dessutom problem att känna samhörighet med folk runt om mig. Jag tycker mig ha en relativt god kontakt med Österbotten, men ändå häpnas jag av att jag ibland inte förstår vad människor företar sig. Jag tror det beror på att jag inte längre lever i den samma miljö som dessa personer befinner sig i. Livet du lever är alltid viktigt för dig, men sällan för andra. De mål du sätter i livet möts inte helt sällan av oförståelse av andra i din närhet. Det är väl bara så det är. För min del ter sig den österbottniska vardagen vara ett slumrande dragdjur med skygglappar för ögonen. Folk river och sliter i sina liv, utan att märkbart förändra dessa till det bättre. Jag tror det är det här som får mig att känna mig otrygg i min egen barndoms stad.

"Nä, det där var mest en kul grej, bara."

2008-04-08T21:57:00.007+02:00

Killinggänget för nazismen raka vägen in i det svenska folkhemmet. Resultat: en rolig sketch men ingalunda nyskapande. Tankarna har funnits där sedan tidigare.

Criminal minds

2008-04-02T16:47:00.021+02:00

Ett typiskt inbrottsobjekt av störtelegant, japansk, modell.

Jag har haft inbrott i bilen i natt. Ingenting verkar vara stulet, så det är ju en klen tröst. När jag i morse skulle ta bilen till universitetet upptäckte jag att bland annat låset på förarsidan var fördärvat. Det syntes ganska snabbt att skyldig part använt sig av det primitiva verktyget skruvmejsel för att tvinga låset att ge efter. Efter att noggrant ha granskat alla värdeföremål: solglasögon; startkablar; motorvärmare och verktygsback, beslöt förövaren att jönsandet runt i andras bilar var över. Den där tjusningen med att tjuvstarta och dra iväg på lustfärd var nog inget han egentligen hade tänkt sig, för några spår av sådana tilltag på själva startlåset kunde jag inte se.

Efter denna redogörelse tycker jag det känns helt rätt att tillönska skurken en släng av lite lömsk, elakartad, cancer, som han givetvis dör av efter många och långa smärtsamma år av sjukdom.

Goodnight everybody, you've been great! Nu ska jag ringa brottsofferjouren och prata ut om det som hänt.

"Wax on, wax off"

2008-03-31T22:27:00.016+02:00

Karate Kid är en klassisk film som är väldigt sublim och genomtänkt. Den innehåller dessutom en uppsjö material, som lämpar sig i frågesportssyfte. Min fråga lyder som följer: hela filmen igenom "fladdrar" två djur upprepade gånger förbi, både i handlingen och i dialogen. Vilka?

Tre dagar samtidigt

2008-03-21T15:03:00.004+01:00

Idag tycker jag det känns som om det vore lördag. Men i verkligheten är det långfredag, alltså söndag.

Listor

2008-03-15T19:48:00.007+01:00

Jag har hittat en lista över listor på Wikipedia. Paradoxalt nog, tänkte jag, finns inte denna lista listad på listan. Tyvärr fann jag listan listad redan i listans inledningslistande över listkategorier, genast efter innehållsförteckningen. Listigt, eller hur?

Det snurrar i mitt huvud.

Hur skulle världen se ut utan dumhuvuden?

2008-02-17T16:44:00.007+01:00

Jag läste någonting intressant på DN.se idag. Artikeln handlar om elever som anmäler lärare. Dessa elever har bland annat känt sig kränkta för att läraren ansett att de behöver "jobba vidare" på exempelvis språket. Hur kan en svensklärarstudent räkna med att blir lärare i svenska, utan att behöva bemästra grammatik och allmän språkförståelse?

Artikeln jag pratar om kan läsas här.

Nej, fy tusan. Förvånad är jag inte, utan snarare sur och förbannad. Varför måste jag lida för mina medmänniskors dumhet? Kan inte de värsta stollarna tystas på något sätt? Lagboken ska de i alla fall inte ha på sin sida, tycker jag.

Visst visst, det finns givetvis en problematik i det hela. Om det inte fanns några rättigheter och paragrafer som skyddade eleverna kunde det, rent teoretiskt, förekomma fall då läraren verkligen trycker ner eleven i stövelskaften. Men om man tänker efter, hur ofta arbetar någon systematiskt för att bryta ner en annan person? Konstruktiv kritik har alla hört talas om, och det sägs att den är menad att vara god. Jag tycker att även den där vanliga, elaka(?), kritiken är menad i ett gott syfte. Man ska inte bli förbannad på någon bara för att han kritiserar en, för ofta finns det ändå något korn av sanning i vad personen säger.

Men åter till artikeln: alla dessa fårskallars dumma anklagelser, som Maciej Zaremba berättar om, får mig att känna mig kränkt. Jag borde kanske anmäla dem för någonting liknande, typ för psykiskt lidande eller vad fan som helst. Oj, vad jag börjar må dåligt när folk handlar dumdristigt utan att tänka efter - före.

Vad sysslar du med, Björklund?

2008-02-10T01:45:00.000+01:00

En av de dummaste lagförändringsförslagen på väldigt, väldigt länge har sett dagens ljus. Folkpartiet, lett av Jan Björklund, har framodlat den ytterst befängda tanken att skolskolkare ska kunna hämtas av farbror polisen. Kan någon på riktigt vara så knäpp att han föreslår något så urbota idiotiskt - och dessutom vara fullt allvarlig i sitt resonemang? Folkpartiet har många planer för hur man ska förändra det svenska skolsystemet till det bättre. I stora drag tycker jag att partiets idéer är ganska sunda och rimliga, men nu går de verkligen för långt.

Björklund menar att denna lag inte ska gälla småskolkare, utan att poliser enbart ska rycka ut när det verkligen rör sig om elever som ALDRIG går till skolan. Jaså, tänker jag, det är ändå en synneligen dum idé. Det finns orsaker till att dessa elever håller sig frånvarande från skolan och orsakerna lär knappast lösas genom att, med våld, tvinga tillbaka skolkarna till pulpeterna. Polisen har ingenting med detta problem att göra och bör dessutom hållas långt borta från skolvärlden. De ska istället bekämpa riktig brottslighet ute på stadens gator. Om de knappt hinner sköta den uppgiften, hur har då Folkpartiet tänkt att polismakten samtidigt ska hinna jaga skolungdomar på stan?

Skolgång ska inte betraktas som ett straff, utan snarare som en möjlighet. Få människor har en positiv inställning till sådant de tvingas göra.

Dear sister

2008-01-20T20:27:00.000+01:00

Jag blir aldrig trött på denna sketch. Saturday Night Live gör lite parodi på O.C och det är, måste jag säga, skojigt värre. SNL gör precis samma sak som Monty Python skulle ha gjort i ett liknande läge.

Se klippet på Youtube genom att klicka här.

Det var en smula tråkigt att Youtube inte tillät mig länka denna tokighet genom en så kallad "embed"-video, alltså så att det skulle dyka upp en liten TV-ruta i själva blogginlägget. Förbannade, I say!

När vanliga människor sover

2008-01-19T03:17:00.000+01:00

Någonstans i Umeå sitter en man, 25, vaken framför datorn. Han knappar frenetiskt på tangentbordet, han verkar ha någonting viktigt att säga. Vi tar en närmare titt och upptäcker att han sitter i möte med någon.

Österut, i samma stad, sitter en annan man, 24, och skriver med liknande intensitet på sin bärbara dator - meddelande efter meddelande. Det verkar röra sig om samma sak, de verkar prata med varandra. Vad är det de säger?

- Nä, ändra typsnitt. Byt plats för logon. Sådär ja, det där är perfekt!
- Sicko-typsnitt. Men det är bra!
- Tack för designen!
- No prob.

Den ena har skapat, den andre har funderat och kritiserat. Men nu när de är färdiga med dessa bryderier kan de stolt betrakta slutprodukten av ett tidskrävande arbete: den nya looken på rastplatsen.blogspot.com. Är den inte nice?

Tack, Erik.

Fan är granne med Gud och har konstiga drömmar

2008-01-07T18:52:00.000+01:00

I torsdags började jag skriva C-uppsats. Senaste natt blev jag färdig med allt skrivande. En hektisk tid är nu över.

Även fast jag försökt slappna av från mitt jäktiga studieliv har stressen ändå varit påtaglig. Det upptäckte jag i drömmarnas värld för ett par nätter sedan.

Jag drömde att jag, nattetid, var ute på stan och promenerade - ensam. Av någon anledning hade jag en ryggsäck med mig, som vägde sjukligt tungt, åtminstone ett kilo. Plötsligt upptäckte jag att jag förföljdes av en svart Ford Escort, som kördes av en mörk man. Jag funderade kvick på vad jag borde göra; stanna och slåss eller springa till skogs. Eftersom jag är snuskigt dålig på att klubba ner folk, bestämde jag mig för det senare alternativet, det vill säga att kuta åt helvete så snabbt jag kunde. Vid en lämpligt mörk gatukorsning såg jag min chans, och rände in mellan några hus, ända tills jag förstod att jag lyckats med mitt taktikupplägg. Nu befann jag mig istället vid något slags vattendräneringssystem (likt det som John Connor kör moped i, när T1000 jagar honom). Jag minns att jag kände mig satans nöjd. Sen vaknade jag.

Nu har jag dessutom inte sovit på trettioen timmar, men det kan jag lova er att inte har någonting med min mystiska lördagsdröm att göra.

Peace.

2007

2007-12-31T19:48:00.000+01:00

Nu återstår drygt fyra timmar av år 2007, så det känns som en bra tidpunkt att konstatera att det gångna året varit bra.

Henrik Larsson sa i en TV-reklam: "Jag är helnöjd!"

Så känns det.

ICA:s kassa system

2007-11-20T17:16:00.000+01:00

ICA Ålidhem har en ny kassa - en obemannad apparat. Denna maskin skryter man lite om på butikens hemsida, och menar att den så kallade "modulen" underlättar varuköp för alldaglig kund. Själv kan jag tänka mig att den kan vara ganska bra för kassapersonalen, som inte behöver ådraga sig arbetsskador, genom enformiga och ständigt återupprepande rörelser.

Men nu var det "modulen" i sig som jag tänkte berätta om.

Jag hade precis ställt mig i den hyggligt korta kön till kassa ett, när en av tjejerna i ICA:s personal vänligt frågade om jag ville förflytta mig till kassa två, så jag kunde prova den NYA, betydligt snabbare, metoden att handla på. Visst, det kunde jag gärna göra (för då har jag i alla fall testat den), så jag förflyttade mig raskt tre steg åt sidan, i riktning mot MODULEN. Tjejen förklarade hur jag skulle gå till väga, och när det var fritt fram att köra igång med både scanning och betalande strök jag bank- och ICA-kortet genom maskinens läsare och smekte sedan in min kortkod. Nu var jag alltså "good to go", och började scanna mina varor i maskinen (som faktiskt nästan läste produkternas streckkoder innan jag hunnit hitta dem själv). När allt var färdigt fick jag ett kvitto och en plastpåse som tack. Mina bonuskuponger tyckte ICA:s högteknologiska monster inte särskilt mycket om, så de tre papperslapparna (om sjuttiofem kronor sammanlagt) fick helt kallt förbereda sig på hemresa genom det dystra höstmörkret.

"Hurra för tekniken!", sagt lite ironiskt (så att de som inte förstår... ja... förstår).

Ok, maskinen var rolig att testa en gång, men jag tycker inte dess funktion var särskilt praktisk i egentlig mening. Om man handlar riktigt litet, kanske ett mjölkpaket eller något liknande, kan den där självservicemaskinen vara händig och bra, men jag tyckte det var lite dumt att plocka bort en "traditionell" kassa, till förmån för den där underliga saken. Dessutom misstänker jag att de som ämnar handla skitsnabbt ofta är ute efter snus, alkohol eller cigaretter, och de måste säkerligen ställa sig i en av de andra kassorna (eftersom ICA kontrollerar ålder på ALLA, som handlar något av de tre produkter jag nyss nämnde).

***

På vägen hem cyklade jag förbi en grön sten jag aldrig tidigare sett. Jag stannade inte för att undersöka den, så jag vet inte om den klätt sig i snaggig mossa, eller om den hade blivit sprejmålad. Den kan ha varit grön av avund på mig och min nygenomlevda teknikerfarenhet.

Fotbollsklubb uppköpt - av supportrar

2007-11-13T23:23:00.000+01:00

Aftonbladet redogör mer ingående för denna fantastiska nyhet.

Detta verkar sannerligen spännande! Hoppas laget når framgångar ingen vågat drömma om.

Skäms, grabbar!

2007-10-21T20:25:00.000+02:00

Idol 2007 verkar lida av samma problem som tidigare år: de kvinnliga deltagarna åker ut på tok för snabbt. Orsaken till detta är att endast tonårsflickor tycks ringa in och rösta, vilket betyder att de manliga deltagarna blir mycket påröstade och stannar kvar, samtidigt som de kvinnliga deltagarna blir litet påröstade och åker ut. Nu skyller TV4, Aftonbladet och den nyhemskickade Gathania problemet på de icke-röstande TV-tittarna - alla POJKAR och MÄN där hemma.

Eftersom det ska vara jämställt i TV kan inte tjejerna åka ut så snabbt som de gör. Jihde uppmanar därför alla killar att ringa in och rösta (för då får ju TV4 mer pengar), så att det blir lite mera tävling av det hela och problemet löser sig.

Alla manliga TV-tittare borde nu därför följa exemplet "tjejer-röstar-på-killar-och-tvärtom" och ringa lite extra noga på brudar med fyllig barm eller vardagsporrig blick, istället för att göra könsfråga av det hela, när de inte röstar alls.

Vi rotar i Sveriges kändiskällare och finner...

2007-10-14T12:05:00.000+02:00

... Jimmy Nordin, kulstötare och mångfrestare. Idag kan följande rader läsas på Jimmys egen hemsida www.jimmynordin.se:

"I går var vi som jag har skrivit tidigare på konsert i Uppsala. After Darks Show är en fantastiskt rolig show med bra musik och fantastiska framträdanden. Denna show får faktiskt betyg 5 av 5 från mig. Det är något alla borde gå och se."

Christer Lindarw bör känna sig nöjd. Tack, Jimmy, för betygsättningen och för Ensam i min eka.

Svikaren talar, hoppas ingen hör

2007-10-09T02:13:00.000+02:00

Även om klockans visare pekar på kvart över sent sitter jag vaken i soffan och känner mig butter. Förra veckan var jag i Vasa, och det är också därför jag är oglad. Jag vet inte varför jag provoceras så över att hälsa på i Österbotten, jag borde egentligen vara van efter tre år här i Umeå. Uppenbarligen stör jag mig oerhört mycket på någonting där, eftersom jag redan innan jag reste var skitförbannad över medvetenheten om vart jag var på väg. Tidigare år brukade jag överleva två-tre Vasadagar innan obehaget slutligen slog rot inom mig, men nu blir jag arg bara jag tänker på det hela.

När jag flyttade till Umeå föreställde jag mig vistelsen som temporär. Jag ville givetvis flytta tillbaka till Finland direkt jag fått min examen, jag ville inte vara en traktens svikare. Nu är jag inte längre så säker på att hemorten ens är något alternativ för mig. Visst, det skulle förstås vara behagligt på alla sätt och vis att flytta hem till familjens sfär, men det är numera också den enda orsaken, känner jag. Att vistas i Vasa är inte längre drägligt.

Det finns en tungt vägande orsak till att Österbotten förefaller allt mindre intressant för var dag som går, och det är den skenheliga österbottniska mentaliteten. Samtidigt som majoriteten finlandssvenskar i trakterna kring Vasa anser sig vara oerhört viktiga och intressanta, tillåter de inte innovativa och utvecklande tankegångar strömma fritt där (nej, jag proklamerar inte för en kommunsammanslagning mellan Korsholm och Vasa). Ingen får visa ett konkret intresse för regionen, alla ska bara betrakta och beundra den. I Österbotten ska tiden gärna stå stilla, så känner jag det i alla fall. Att klockan tickar långsamt har jag inte det minsta emot, men att motverka att tiden flyr, tycker jag är dåraktigt. På något vis känns det som om invånarna i regionen (dock inte min familj och inte heller mina vänner) vill att man EVENTUELLT ska utbilda sig, KANSKE resa bort för att MÖJLIGEN lära av livet, men FÖR HELVETE INTE FÖRÄNDRAS DET MINSTA, samt att man genast ska flytta tillbaka, HEM, när äventyren bortom horisonten är överspelade.

Det här är otroligt löjligt, egentligen. Jag borde inte bli arg på bagateller som dessa.

Håller de löftet?

2007-09-18T15:36:00.001+02:00

Jodå-nejdå-jadå, Googles sponsrade länkar lovar mycket. Kan man verkligen tro att detta är möjligt, och hur mycket pengar bör i sådana fall vilken alldaglig medmänniskan som helst hosta upp med, för att nöjd och belåten kunna säga att han investerat en summa i ett projekt utav större skala?

Nja, detta låter på tok för revolutionerande för att vara sant. Men tänk om ansvarig part faktiskt inte spiller ljug. Ryktet om detta "mirakelmedel" skulle sprida sig som aska i vinden, ohållbart mycket snabbare än tillverkarens dagdrömmande sekreterare kunde ana!

När så väl en större skala konsumenter börjat nappa på detta erbjudande skulle det inte gå lång tid, innan den enda kvarvarande materien vore en folktom ugrisk utmark.

Min första laptop

2007-09-14T17:23:00.000+02:00

Nu har jag äntligen köpt mig min första bärbara dator. Jag är så nöjd, nu kan jag äntligen sitta i soffan eller i köket och ändå koppla upp mig mot omvärlden. Vid närmare eftertanke kan jag till och med chatta med polare, samtidigt som jag sitter på dass! Det måste provas. Ja, det tycker jag.

Igår köpte jag dessutom en router från Elgiganten. En barnlek att få i gång, tänkte jag. Så fan heller. Jag satt hela kvällen, halva natten och en stund under morgonen därefter - ingen framgång. 14.00, efter dagens skolbesök, köre jag igång igen. Klockan 16.00 lyckades jag äntligen överlista min antagonist. Nu fungerar det trådlösa nätverket till min fulla belåtelse.

---

Idag har jag dessutom noterat följande:

- Det regnar lite. Jag vill inte bli blöt. Jag befinner mig gärna under tak.

- Enligt Gigantti.fi har min dator ökat 50 € i pris sedan i måndags. Portionsvis med tur (för min del, alltså), men i övrigt ganska stolligt.

- Koreanerna i damfotbolls-VM skriker och stönar på samma vis som asiatiska porrstjärnor gör. Hur jag kan veta detta har jag ingen aning om, och det förblir nog även ett mysterium. Kanske tittar jag på fotboll.

Augustimannen

2007-08-28T18:18:00.000+02:00

Sommaren är mer eller mindre över och höstens gastar spökar nu runt. Heh, kom just att tänka på att solen inte har setts till på några dagar. Men regnet är däremot närvarande, ösandes ner över Umeås akropolis, Carlshem. Vädergudarna är inte oss nordbor nådiga.

Det ska ändå bli skönt med en smula höst, även om en sådan där varm (eller åtminstone en någorlunda mild) avslutning på sommarenhalvåret vore behaglig. Studierna börjar om precis sisådär en vecka, så jag har ännu lite chans att verkligen njuta av den sista flera-dagar-i-sträck-ledigheten jag kommer att ha på ett bra tag. Men inga onda ord om plugget, det ska bli gott att få träffa alla igen, och att tvingas ut ur den slöa slapphet som sommaren i alla tider fört med sig.

- Augustimannen tynar strax bort och försvinner någonstädes bortom horisonten. In med dig istället, septemberjäfvel!

Olé!

Reklampengar förvandlas till underhållning i min TV

2007-07-26T00:03:00.001+02:00

Det är någonting lurt med femmans senkvälla publikmagnet CSI, jag känner det på mig. Jag brukar vanligtvis inte titta på programmet, men ikväll råkade TV:n stå på med femmans instängda minimänniskor agerande på största seriösa nivå. Jag själv satt vänd med ryggen mot TV:n, ivrigt spelande Mah Jong på datorn.

Det är sällan jag intresserar mig för det som sägs i TV-programmen, om jag inte tittar på dem, det vill säga. Jag hade därför strategiskt tryckt på dumburkens "mute"-knapp för att få lite lugn och ro. Nu vet jag inte om alla amerikanska snutserier innehåller samma eviga kameratrixande som kvällens CSI-avsnitt gjorde, men jag hoppas att de inte gör det. Det blinkade och flashade utan uppehåll hur länge som helst, vilket till slut gjorde det omöjligt att koncentrera sig på någonting annat över huvud taget. Det var väldigt mycket USA över just detta avsnitt, så jag beslöt mig för att stänga av TV:n helt och hållet.

Men vänta lite, alla jenkarprogram innehåller ju inte dylika fashionabla uppenbarelser. Är program, som CSI till exempel, sponsrade av läkemedelsgubbarna i USA, bara för att det finns sjukhus och sånt med i serien? Sitter möjligtvis amerikansk TV-produktion och smyger in subtila och epilepsiframkallande bildsekvenser i sina deckarserier, så att Pfizer ska kunna sälja ännu några flera askar medicin? Jag tycker hursomhelst det var lite tråkigt att min lägenhet på några sekunder förvandlades från att vara hemmets lugna vrå till att bli en discoklubb för döva istället.

Jag har bara allergimedicin här hemma, och den är dessutom ett naturläkemedel. Pillerföretagen gick därmed bet i detta rede. Nu ska jag lägga mig - utan sömntablett!

Jag ska strax lägga mig... igen.

2007-07-21T23:28:00.001+02:00

Den gångna veckan dediceras två saker - arbete och sömn. Orsaken är enkel; det är de enda sysslor jag ägnat mig åt de senaste sju dagarna. Jobb och slit är nödvändigt av två orsaker: proletären behöver pengar och proletären får sova. När jag intensivjobbat några dagar får jag, med gott samvete, dåsa av närhelst jag vill. Jobbet ger sömnen vatten på kvarn, så att säga.

När jag, under tidigare nämnda dagar, återuppstått som ledighetsfirande knegare har jag tittat på TV tills jag anat John Blunds närvaro, och sen har jag sovit gott i flera timmar. Det känns alltid bra. Jag sover naturligtvis av rimliga skäl och sällan för det enkla nöjets skull. När jag sedan vaknar känner jag mig pur, och har därefter nya krafter att ge som fattig löntagare.

Sovandet är ett fritidsintresse jag brinner stark för. Älskad vare sömnen!

Ett obekvämt tillstånd

2007-07-14T14:04:00.000+02:00

Någonting irriterar mig otroligt mycket just nu. Jag känner mig rastlös och oförmögen att slappna av. Jag misstänker skolan, och då främst min fortfarande oskrivna B-uppsats. Jag har ingen lust att kladda ner några färdigutvecklade tankar på tolv halvglansiga papper. Vem bryr sig? Jag avskyr upprepningsceremonin och min handledare ogillar mig. Men jag måste ha arbetet godkänt, för att få påbörja C-nivåsstudierna. Man vill bara börja knarka.

Det kan också vara det eviga rännandet över kvarken som gjort mig stressad. Jag har, sedan sommaren gjort comeback, befunnit mig på internationellt vatten, mer eller mindre, varannan vecka. Direkt arbetsschemats tomma luckor uppenbarat sig i kalendern, har jag styrt kosan mot Vasa. Jag känner mig lite sliten, för där "hemma-hemma" hinner jag inte vila upp mig ordentligt. Jag anar ibland ett tvång att hinna träffa så många som möjligt, på så kort tid som möjligt. Men jag ska egentligen inte klaga, för jag har trots allt en umgängeskrets som, för andra, är värd att avundas.

Jobbet kan jag dock inte beskylla som rastlöshetsframkallande. Mitt nuvarande sommarjobb är det schystaste kneg jag någonsin haft. Lönen är hyfsad, arbetstempot är tillfredsställande och kollegorna är bland de bästa tänkbara. Jag hoppas jag får fortsätta med samma jobb under resten av studietiden.

2007-06-22T14:10:00.001+02:00

Sommartid förändras stadsbilden påfallande mycket. När vanligt folk semestrar ute vid sina sommarstugor anländer turister i deras ställe.

På gator och torg kan inte längre glada pensionärer skådas, och i parken är den pompöse mannen ett minne blott.

I stadskärnan går, under de stekheta sommardagarna, crack-påtända ungdomar runt och slår dank, i köpcentret vandrar souvenirtörstande tyskar runt och på de lokala utskänkningsställena sitter sommarsuputerna och dricker tillsammans med de andra eländesmänniskorna. Gubbvästarna flyter omkring i stadsbilden så långt ögat kan nå.

Sommaren är härlig, men visst fan är den märkvärdig på samma gång!

Sommarlohw

2007-06-20T16:04:00.000+02:00

Med tre veckor sommarlov i bagaget har jag fortfarande inte fullständiggjort min B-uppsats. Både tid och material finns, men orken och lusten infinner sig aldrig. Det är dessutom något oroväckande att jag heller aldrig fullföljde den förra B-uppsatsens färdigskrivningsrusch, för nu är risken överhängande att detta kan bli en gengångare i mitt studieliv. Jag hoppas ändå att skrivkrampen släpper snart, så det hela hinner bli överspelat innan höstterminen ska börja.

Sommarjobbandet har inletts och kommer att ha högsta prioritet under de närmaste två månaderna, inklusive den resterande delen av juni. Fritiden kommer att spenderas ute i skärgården med sol och fiske. Tydliga riktlinjer för en lyckad sommar har dragits, och att det slutligen ändå går åt helvete är föga troligt. Det är bara det märkvärdiga folket finnarna som lyckas fördärva sommarplanerna totalt. Sådana gånger måste personer, jag själv representerar, rycka in för att hjälpa "den blinde".

Förra veckans måndag satt jag på jobbet som inbokare, när en motorcyklist svängde in, promenerade fram till mig och började prata. Resenären föreföll vara finne, och undrade om jag kunde boka en biljett hem till fosterlandet åt honom. "Jo, det går bra", svarade jag, men när han sträckte fram sitt bankkort blev jag paff. Bankkortet bar varken VISA- eller Mastercard-logo, utan visade sig vara ett vanligt finskt bankkort från Andelsbanken. "Tyvärr fungerar inte detta kort", sade jag på finska, varefter den finsktalande kunden frustrerat röt, på en klarsjungande finska "Sverige är ett verkligt fittland, då inte ens vanliga bankkort kan användas där!". Jag lugnade honom genast, och beslöt mig för att försöka hjälpa honom. Vid den efterföljande utfrågningen visade det sig att hans dotter, bosatt i Helsingfors, hade ett Mastercard, så jag uppmanade honom ta kontakt med henne, så att både biljett och hotellrum kunde bokas. Mannen hade nämligen ingen svensk valuta på sig, och inte ens europengar kunde hittas i hans börs, menade han. Efter tre timmar lyckades så dottern boka in farsgubben på hotell över natten, och ordna biljett till följande morgon. Allt ordnades till slut. Tur för gubbfan!

Tidigare anekdot har egentligen ingenting att göra med min sommarplandering, så den var egentligen onödig att nedteckna. Det jag egentligen ämnade konstatera var, att det kommer att bli en angenäm sommar!

Legenden talade

2007-05-24T23:13:00.000+02:00

Anton Tjechov kunde minsann uttrycka sig i skrift. Efter att ha sett elände och misär på fängelseön Sachalin, Östra Sibirien, armbågstacklade han svenske skalden Strindberg på följande vis:

"Den svenske författaren Strindberg, den kände kvinnohataren, som vill att kvinnan endast skall vara en slav och tjäna mannens nycker, tänker i själva verket som giljakerna: om han råkat hamna på norra Sachalin, skulle de omfamna honom längre."

(Ön Sachalin, 1895)

"Det tycker jag var bra sagt!"

(Jonas Inde)

Om jag fick bestämma...

2007-05-13T19:32:00.000+02:00

... skulle Aki Berg aldrig få bära den finska landslagströjan igen. Knäppgökar som bildsköna Berg ska spela sin tokroliga ishockey hemma framför garaget, istället för i landslagets regi.

Alkoholhunger

2007-05-11T08:51:00.000+02:00

En okänd man mejlade in ett bekämpningstips mot sniglar till Nyhetsmorgons redaktion idag. Och det gäller inte vilken snigel som helst, utan MÖRDARSNIGELN.

Hur många gånger har man inte ensam promenerat hem från krogen sådär på småtimmarna, och vaksamt följt varje rörelse som setts i snåren eller hörts i buskagen? Många är de gånger man skämtsamt skrattat åt sin egen oro, och konstaterat att rädsla är för veklingar. Många är de personer som plötsligt stått öga mot öga med sin värsta mardröm. Hycklare! De har lekt med livhanken och får nu ställa sig sist i Liemannens dödståg. Skräcken har varit total.

Men nu har någonting hänt, nu verkar det som att de mordiska snigelbestarna har blottat sin svaghet - öl. Köp en låda, placera den mitt i trädgården, fyll den med öl och vänta över natten. När du på morgonen ska hämta posten tar du en sväng via ondskans låda och tittar. Sniglarna har supit sig till döds.

76 år ung, nu död.

2007-04-23T20:19:00.000+02:00

Boris, den gamle skojaren, har gått ur tiden. Vi minns inte vad mannen gjorde för politiken, men vi minns vad han gjorde för TV-tittarna. Spex, stoj och galej var hans varumärke. En stor komiker har lämnat oss.

Klassiskt dansnummer

En tavla ur min vardag

2007-04-23T17:12:00.000+02:00

Jag har färdats på en resa väldigt länge nu. Jag har undsluppit rättvisans namn, lagens långa arm. Men man kan inte fly för evigt. Förr eller senare hittas man. Igår togs jag på bar gärning, sömndrucken och allt. Igår knackade TV-mannen på min dörr.

Vi tar det hela från början. 17.03 igår eftermiddags kände jag mig lite trött och beslöt mig för att ta en tupplur framför TV:n. Jag måste ha sovit djupt en ganska god stund, för när dörrklockan plötsligt ringde var jag inte i bruk att inse vad som just höll på att hända. Jag kravlade mig upp och gick mot hallen för att öppna. Groggigt och oslipat öppnade jag dörren och fick till min fasa se en blond yngling visa upp sitt ID-kort från andra sidan tröskeln. Jag läste på kortet: ”Radiotjänst”. Shit!

"Från Radiotjänst här, hej!" sade ynglingen. "Har du TV?". Jag tittade tillbaka in i min lägenhet. I rummet hördes skratt och prat på högsta volym. Skulle jag säga jag hade gäster? Jag försökte snabbt tänka ut ett vettigt och sammanhängande svar, men innan jag hann bortförklara mig hördes från TV:n kanal tres reklampausmusik, kraftigt ekande genom hallen. "Ja" svarade jag. Jag kunde ju inte gärna förneka det som både han och jag precis hade hört. Det vore en lönlös handling. Jag gav upp.

I efterhand var jag lite besviken på hur det hela hade tett sig. Helst av allt hade jag naturligtvis föredragit att aldrig få något besök av Radiotjänsts soldater. "Men i stjärnorna står det skrivet", som det heter, och jag kan bara ta det hela som den förlorande part jag är i detta spel. Jag skulle dock faktiskt hellre ha önskat att det bakom den låsta dörren hade stått två tjänstemän, iklädda långrock, med plommonstop på huvudet och paraply i handen. Dessa två män skulle hotfulla ha granskat mig i några sekunder, och med sin hesa stämma skulle den ena sedan ha väst: "Jaha, Holmberg, nu är spelet över. Betala, annars kan otäcka saker hända!".

Det hade på något vis gett intryck av ett betydligt värdigare sätt att åka dit på.

Hur såg det ut förr? Idag ser det för djävligt ut!

2007-04-20T21:57:00.000+02:00

Idag slog det mig att chatt inte är någonting som förekommit i mitt liv på väldigt många år. En gång, för länge, länge sedan, var chattandet näst intill obligatoriskt för pojkar i min ålder, och sanna mina ord: fy helvete, vad det chattades!

På den tiden kryssade män, kvinnor, gossar och töser ut och in på så gott som varje chattsida de kunde hitta, och fördrev där tiden med att samtala om allt och inget. Det var ganska kul, kan jag i efterhand tycka. DÅ var det, hursomhelst, skitskoj.

Vad har då hänt med chattkulturen idag? Nuförtiden verkar inte samma frisläppta och ohämmade diskussioner förekomma längre. Männen och kvinnorna, med de oskuldsfulla diskussionerna, har nu sedan länge tillbaka försvunnit och kvar finns bara barnen. Vakande ögon kan man bara glömma; barn och ungdomar kan nu fritt ströva omkring och bräka ur sig vulgära kommentarer till varandra, utan att någon ingriper. Som grädde på moset har även andra figurer letat sig in på dessa domäner och försöker, så gott de kan, ta kontakt. Chattsidan har blivit jaktmark för snusktörstande, gamla, porrgubbar, som letar unga tjack att hugga tänderna i.

Det är sorgligt. Jag blir så tlött.

Och sen här då på kannal fem...

2007-04-19T21:09:00.000+02:00

...har Viasat sjösatt Kyle XY. Premiäravsnittet visades 20.00 ikväll, och jag vill mena att detta program verkar mer lovande än någon annan serie, som importerats från kåboj-och-indian-landet.

Istället för att vara tvungen att följa några otursamma dårars äventyr på någon s.k "öde ö", får man nu gotta sig åt att återuppleva den tidiga barndomens härliga äventyr, fast via en vuxen mans ögon. För de som ändå suktar efter Lost-stollarna "the others" har Kyle XY-ansvarig enhet bakat in en mystisk bilburen person, som ser hillbilly-ondsint ut. Toppen!

Utan att jag tidigare varit medveten om det har jag saknat ett program som skildrar ett barns syn på omvärlden, och dess längtan efter att kunna förstå - och ta del av - denna.

Resumé av första avsnittet:

Receptet är enkelt och alldagligt: hjälten vaknar upp i en skog och letar sig småningom ner till närmsta stad (efter att han snabbt smygtittat på ett tältande par, som är kraftigt betuttade i varandra), där han omhändertas av polisen. En blödig psykolog (eller något i den stilen) upplever ett starkt moderskänslorus vid åsynen av denna hjälte, och besluter sig för att hjälten givetvis ska bo hemma hos den uppfostringstörstande psykologen (eller något i den stilen) och hennes familj. Familjen samtycker ej. En rad intressanta händelser äger sedan rum, vilket i slutändan resulterar i att familjen ändrar åsikt i fråga; hjälten får nu stanna hur jävla länge han vill.

Serien rekommenderas varmt och hjärtligt!

Må språket regera världen

2007-04-18T00:09:00.000+02:00

Varför väljs en viss studieinriktning; vad är det som avgör detta val? Frågorna är många och svaren är, ibland, svåra att finna. Jag har grubblat på varför jag studerar litteratur och språk.

När jag är färdigutbildad vill jag tjäna mycket pengar. Jag har aldrig någonsin haft pengar i överflöd, så det vore nog trivsamt att ha sedlar och slantar till förbannelse på det lokala bankkontot. Ekonomiskt oberoende i det stundande livet är någonting som inte enbart jag drömmer om. Tyvärr kommer knappast denna önskan att slå in; arbetslöshet är akademikerns lott i livet.

I högstadiet var jag klent byggt (det är jag förvisso fortfarande), så slagsmål har aldrig varit min starka sida. Idag spelar det inte längre så stor roll, för käftklappande och annat gojs överensstämmer inte med min otroligt hemsnickrade pacifism. Vad jag däremot kommit fram till är att jag, i framtiden, vill behärska spåket så väl, att jag, närhelst jag vill, ska kunna ge folk verbala slag i ansiktet. Denna tavla ur livet kommer knappast att uppvisas dagligen, men det är ju inte heller varje dag man ombeds betala sin mammas jacka, eller hur?

Dessa tankar har jag frammanat för min egen, lilla, frälsnings skull.

---

En sak till förresten: jag vill också kunna tyda ironi i skriven text.

Bland Ollon och snopp(ar)

2007-04-15T12:33:00.000+02:00

Det är roligt att ord inte alltid enbart betyder en enda sak. Ta till exempel ordet snopp. Jävligt lustigt, va? Och hur upptäcktes detta? Jo, i VPS spelar en kamerunare, som heller Ollo - Ollo n'Djemba. Fortfarande skitskoj, tycker jag.

Well, well, jag var inte sen att googla lite på namnet, eftersom sånt är festligt - att googla på lustiga namn, alltså (tål att upprepas många gånger... GOOGLA). Jag finner: orten Ollon, givetvis!

God jaktlycka!

Det som varit och det som komma skall

2007-04-03T23:05:00.000+02:00

Jag har inte bloggat på länge; det har uppstått lika stora tomrum mellan blogginläggen, som mellan staketpinnarna Bruce Lee gömmer sig bakom i Enter the dragon. Hårt och brutalt studerande har varit schemalagt de senaste veckorna, och jag har naturligtvis inte gått in för uppgiften hundraprocentigt. Likförbannat har jag läst mycket; kurslitteratur och andra böcker har lockat mitt intresse, och jag känner att det har varit en bra balans dem emellan. Nu stundar dock ett kortare påsklov, som förvisso genomsyras av läsning (givetvis), men jag ska också pantsätta mig själv i förströelsens värld under några dagar. Det kommer att bli kul.

Vad är då nytt? Jag fick en efterlängtad DVD på posten idag; A prayer for the dying (eller Tystat vittne, som filmen heter på svenska). Detta är en filmatisering av en Jack Higgins-bok, och Mickey Rourke spelar huvudrollen - en Rourke, som ännu inte har blivit okristligt ful, men som däremot pratar bred irländska. Det är roligt, ja det är det.

Vidare kan tilläggas att studiekatalogsryktet har börjat sprida sig, som syfilis på tropiska stränder, och snart kan jag betrakta mig som lokal kändis... kanske. Till hösten lär knappast en enda österbottning landstiga vid Västerbottens kust - inte efter att ordet har gått om vem som studerar i Umeå.

Mitt senaste boktips bör även nämnas, och boken i fråga är Främlingen av Albert Camus. Svinhäftiga grejer, kan jag bara säga. Gillar man Kafka, gillar man Camus.

Jag har äntligen fått sommarjobb. Ovissheten över detta ärende har den senaste tiden skavt på mitt inre, som åtsittande jeans gör i skrevet en het sommardag, men nu är ruvningsprocessen över och jag kan lugnt ställa ner oket jag burit på så länge. Jag är nöjd.

Mer har jag inte att säga.

Tidsstudiemannen

2007-03-22T19:02:00.000+01:00

Idag kom det en okänd man till jobbet. Han kallade sig tidsstudiemannen, och sa att han ville kontollera ett och annat. Han slog följe med en arbetskamrat hela dagen, och betraktade, mätte och antecknade allt hon gjorde. Vi tyckte alla att det var väldigt spännande och tjuvkikade med jämna mellanrum på vad denna tidsstudieman gjorde.

Vid lunch hade vi alla hoppats på att han skulle ta fram sin Guns & ammo och berätta om alla vapen han visste så mycket om, men det gjorde han aldrig. Vi blev alla besvikna.

En halvtimme innan arbetsdagen nådde sitt slut upptäckte vi att han hade försvunnit. Vi såg honom aldrig mer, men visste att han säkert hade gett sig ut på nya äventyr, denna tidsstudieman.

Namnlös

2007-03-18T01:10:00.000+01:00

Mitt inre uppmanade, för några minuter sedan, mig att forcera fram någonting oviktigt i skrift, och resultatet är det som här står att läsa. Jag har inte känt mig produktiv på sistone, något som, tyvärr, genast märks när tiden mellan mina blogginlägg överskrider dagarna tio.

Vad har jag då riktat mitt intresse mot? Jo, som den gamle, ondskefulla gris jag är har jag enbart utarbetat svarta, ondskefulla planer i mitt stilla sinne - planer, som inte är i närheten av att tåla dagsljus. Därför tänker jag inte heller berätta vad jag har funderat på. Kanske har jag planerat att ta över världen?

Nu har jag i alla fall bloggat för första gången sedan 5 mars.

"Jag hör röster - om jag håller ett glas mot väggen och sedan lägger örat till, det vill säga."

Min gode vän

2007-03-05T17:28:00.000+01:00

Låt mig presentera min kompis Lennart, kylskåpsmagneten. Lennart har bott hos mig sedan ett par år tillbaka, och vi trivs bra i varandras sällskap. Till en början hade han även en livsparter, en ful fisk, men det djuret flyttade ut efter ett halvt år av samboliv på kylskåpsdörren.

Min polare, kylskåpsmagneten, är, även han, en lite udda figur. han mäter ungefär nio centimeter från stjärt till mun, och elva centimeter från den undre till den övre fenan. Han tillkom för ett okänt antal år sedan i Kina (vilket man upptäcker om man läser på lappen han har klistrad på sin vänstra sida), när två andra kylskåpsfiskar fann tycke för varandra.

Ibland blir jag irriterad på honom, när han aldrig gör någonting annat än, med sitt stora öga, stirrar ut genom köksfönstret. Men sedan inser jag snabbt att jag varit orättvis, och ber genast om ursäkt. Då svarar han svarar aldrig.

Lennart, kylskåpsmagneten, har varit med om en hel del olyckor. Undersöker man honom noggrannt upptäcker man ganska snabbt flera skönhetsskavanker på hans lilla fiskkropp. Vid åtminstone två tillfällen har han brutit bägge nedre fenorna, samt även hela stjärtpartiet. Dessa skador har behandlats med snabblim, som för övrigt förvaras i kylskåpet. Till en följd av detta luktar han inte fisk, utan lim. Jag misstänker att det sniffas ganska friskt i kökspartierna av min lägenhet, när jag inte är hemma, men jag vill ändå inte gå till polisen med mina aningar.

Imponerande bra

2007-03-04T02:34:00.000+01:00

Bok nummer två av tio är nu avklarad, och boken i fråga är ingen mindre än Bram Stokers Dracula. Överlag är jag mycket nöjd med läsningen, om än det tog en stund att plöja igenom mästerverket. Jag hade räknat med att, eftersom jag redan sett X antal Dracula-filmer, kunna nå bokens slut på högst en dag, men med facit i hand kan jag säga att detta var en omöjlig uppgift att genomföra. Det tog mig tre dagar (dock ej via intensivläsning) att genomarbeta boken från fram- till baksida.

Mina förväntningar på boken har varit höga; verket anses ju trots allt vara en klassiker, och jag är inte heller besviken. Jag vill till och med påstå, att Bram Stoker, bättre än de flesta andra författare, vars verk jag läst, lyckas fånga läsarens intresse att, med fantastisk fantasi, vilja leva sig in i precis allt som berättas. Han måste väl, i och med innehavandet av denna förmåga, betraktas som en duktig författare? Ett häpnadsväckande verk, är det hursomhelst.

Slutet är jag ändå tyvärr inte helt nöjd med. Visserligen är boken spännande ända in i det sista, men det känns ändå som att Stoker under själva slutspurten av skrivprocessen uppnådde ett "nej-nu-helvete-får-det-vara-nog". Handling finns fortfarande kvar att berätta, men sidorna tar helt plötsligt slut. Tyvärr kan man inte få allt.

Mitt namn är Virus, Stefan Sauk

2007-02-28T21:24:00.000+01:00

Heh, det låter spännande med bloggvirus, men jag hoppas ändå inte att jag drabbas av det.

Frid.

Det meningsfulla i livet för 269 malare.

2007-02-23T21:48:00.000+01:00

Jag har länge haft på känn att någonting stort har varit i görningen, jag har ända sedan i höstas kittlats av ett begär som jag inte kunnat sätta fingret på. Nu har jag förstått vad det är som jag väntat på, och idag gjorde jag det oåterkalleliga beslutet: jag beställer en DVD-box med första säsongen av Miami Vice.

Dessa härligt råa, stilfulla och intelligenta konstaplar från en svunnen tid, har under den höst som varit gjort comeback i TV-rutan och tittarna har njutit och trånat efter mer. Snart är min väntan över, snart innehar jag åtta skivor nostalgisk action - snutaction.

Jag äger sedan en tid tillbaka en samlings-DVD med de bästa avsnitten ur serien, men jag anser inte detta vara tillräckligt, nu måste jag ha mer.

Välkomna in i min TV, Crockett och Tubbs.

Det bästa från i höstas

2007-02-17T18:26:00.000+01:00

Kyrkans män vet vad de pratar om... kanske.
(Fotograferat vid gravgården på Sandbacka)

I skrivandets stund

2007-02-16T02:38:00.000+01:00

Uppbyggnaden av en hemtenta börjar från några lösryckta meningar. Såhär började min:

”Fröding fick tidigt uppleva livets baksida när hans pappa insjuknade i psykisk sjukdom, och togs in på mentalsjukhus. Detta var något som låg i släkten. Fröding kom även själv att pinas av denna tragiska verklighet under de resterande delarna av sitt liv. Han dog i Stockholm 1911.”

Jag skriver inte ett ord om inte mitt sinne känner sig fyllt av kreativitet. Idag kände jag mig helt tömd på inspiration, så istället läste jag andra, än Frödings, dikter för att finna känslan. Plötsligt kände jag skrivarkraften flöda inom mig, och jag skyndade att skapa.

Periodvis under processens gång har Alanis Morissettes klagande, men vackra, röst gjort mina tankar sällskap. Blotta närvaron av hennes musik har lyckats fånga min uppmärksamhet och, givetvis, lyckats samla ihop alla lösa trådar, så att min tentaväv har kunnat börja spinnas.

Gamle Anton

2007-02-12T21:19:00.000+01:00

Som Anton Tjehov, i ett brev till sin hustru, skrev:

"Jag har ingen morgonrock. Jag har gett bort den, jag vet inte till vem."

Jag har heller ingen morgonrock.

Och herren sade...

2007-02-11T21:33:00.000+01:00

... "nu ser bloggen litet annorlunda ut, halleluja!"

Nicklas och sömnen

2007-02-10T15:02:00.000+01:00

Ett av mina fritidsintressen är att sova. När jag är ledig från både skola och jobb, samt inte har några övriga aktiviteter på agendan lägger jag ofta huvudet på kudden och försvinner in i mina drömmarnas värld, kortare eller längre stunder. När jag sedan vaknar känner jag mig alltid nöjd, för då är jag utvilad och orkar ta tag i andra intressanta grenar av mitt liv. Ibland somnar jag även om.

Sömnen borde inte vara något problem för mig, men det är den ibland. När jag verkligen har bestämt mig för att göra någonting annat, till exempel titta på TV eller ta tag i skolarbetet, blir jag ofta så trött, att jag ändå somnar - men dessa gånger mot min egen vilja.

Jag hörde någon gång att grisar sover bort två tredjedelar av sitt liv, mer tänker jag inte säga.

Vinter

2007-02-07T00:09:00.000+01:00

Jag hatar vintern, den är olidlig och den är hemsk. För det mesta är det bara kallt men ibland blåser det även upp, och det gör det kalla vädret ännu kyligare. Vinden och kölden sliter med ett skamgrepp tag i mig, och jag faller hjälplös och pinad ner i den kalla snön. Jag sluter mina ögon och trycker min panna hårt mot marken. Jag vill vända om, bara gå hem istället.

Ungefär såhär känns det att cykla till universitetet en tisdagmorgon klockan 9.45, när temperaturmätaren visar tjugo grader minus.

De iskalla vindarna drar fram snabbt som satan, och jag fryser. Snön ligger som ett täcke över vägar, åkrar och ängar.

Män i vardagen

2007-02-05T17:23:00.000+01:00

Idag fick jag för mig att ta en sväng ner på Haga, där Hagamannen en gång i tiden härskat. Efteråt drog jag ner till centrum, där Centrummannen bor, men honom träffade jag aldrig. På hemvägen åkte jag via Ålidhem för att kanske få en skymt av Ålidhemsmannen, men i ren frustration efter utebliven konfrontation, cyklade jag, likt Cykelmannen, hem till Carlshem, för det är jag som är Carlshemsmannen.

Men är jag då en man? En vacker dag, kanske. Däremot har jag klippt mig.

"Fulast i hela världen" och fotboll blir tecknat

2007-02-03T18:28:00.000+01:00

Världens tjugo fulaste idrottsmän listas här, och South Park-gänget tar det hela ett steg längre... kanske.

Att Wayne Rooney liknar Shrek är väl alla okej med, men är följande jämförelse också självklar? Svar ja.

Likheten är slående.

Igår: fredag

2007-01-27T16:51:00.000+01:00

Igår drog nya klassbesättningen ut på spritturné till Pipes of Scotland. Betraktelser: ett trevligt ställe med god whisky och hyggligt öl i sortimentet.

Men två saker irriterade mig: var fanns säckpiporna och varför kunde inte de värst skränande krogbesökarna stanna hemma och istället sitta i lampskenet, framför datorn, och tycka om Holly Dolly i smyg.

Bra var att inga blottarframträdanden skedde under kvällen. Gästerna förstod att det är vinter och kallt.

Salute.

Yoga

2007-01-27T12:46:00.000+01:00

Fick denna bild av en god vän idag. Jo, så är det.

"Den skamfulla blicken"

2007-01-24T19:29:00.000+01:00

Hundens blick är fenomenalt skamlig. Ljuva tider!

Texten till bilden är:
"I'm on your couch... sexin' your dog."

Farewell, CK2

2007-01-24T17:56:00.000+01:00

Jepp, det är färdigt - bytet, alltså. Trots att mina redan avklarade svenskstudier hade givit mig en biljett in i C-kursens sal av kunskap, blev det B. Kurs C erbjuds inte under vårterminen, varav B-kursen kändes som ett vettigt alternativ. Det kommer att bli en hel del repetition, men det kommer även att bli en hel del nytt. CK2 var ändå inte ett alternativ.

Till en följd av mitt återtåg till litteraturvetenskapens korridorer har jag nu nollställt mitt sinne, och det har gjort mig eld och lågor för det som komma skall. Jag känner mig som ett barn på julafton, jag väntar otåligt, men samtidigt andaktsfullt. Jag vet att paketen ligger under granen, men det är bara jag som kan öppna dem. Nu är det dags, jag brinner verkligen för det här.

Cha-chaaaa!

Heyee, heyee!

2007-01-22T23:07:00.000+01:00

VIKTIGT MEDDELANDE:

Fazer lanserar finska godbitar i svensk förklädnad. Först kom Tutti Frutti "Sour", mer känd som Missä X, nu kommer Palle Kuling "Favoritblandning", tidigare omnämnd som Aarre Arkku. Äntligen!

Jag har väntat på detta initiativ en längre tid. Ett steg i rätt riktning.

"The masters" slutspelat

2007-01-22T01:24:00.000+01:00

Finalen mellan Ronnie O'Sullivan och Ding Junhui blev inte den rysare jag hade hoppats på. Storspelande O'Sullivan sopade, inför en jublande publik, rent bordet på bekostnad av den gråtande kinesen Ding. Slutresultatet skrevs 10-3.

Matchen började dock i skrällarnas tecken, när lovande Ding, mycket starkt, öppnade matchen och tog ledningen med 2-0 i frames. Detta försprång tappade dock kinesen snabbt, genast som Ronnie O'Sullivans matchnerver släppte. Britten kunde sedan enkelt leka hem segern, tack vare ett fantastiskt skönlir ända till slutet av matchen.

Vann min favoritspelare? Ja och nej, vill jag påstå. Ronnie O'Sullivan har varit, och är fortfarande, min favoritspelare - överlägset. Men Ding Junhuis spel imponerade stort på mig, och jag kan bara säga att han lika mycket hade förtjänat segern som O'Sullivan gjorde. En "win-win"-situation för min del, alltså. Det är sällan det sker.

Nu är turneringen över, vilket lämnar ett tomrum i mitt hjärta. Men jag är väl medveten om att jag inte behöver vänta så värst länge, innan nästa evenemang drar igång. Tack Eurosport, för att mitt liv fylls av glädje.

Och till den gråtande Ding vill jag bara säga:
-Torka tårarna, Ding. Du är bara nitton år gammal, än har vi inte sett det bästa av ditt spel.

Djävulens underhuggare öppnar för ny inrikting... kanske.

2007-01-20T17:25:00.000+01:00

Nu står jag här, två och ett halvt år senare, och grälar med VFU-enheten - igen. Det valda ämnet? Praktik i Finland. Det verkar vara en omöjlighet att få göra praktik i Finland. Varför? Säg det, men jag antar att det varken "passar" eller "duger" för VFU-samordnarna.

Varför borde jag få göra mina tre veckor praktik i Finland?

1. Jag har gjort VFU två gånger tidigare där, och jag har trivts utmärkt.

2. Undersökningar har visat att det finländska skolsystemet är bättre än det svenska.

3. Vi är 253 studerande på CK2, varav alla ska placeras ut runtom i Västerbotten. Detta gör folket vid VFU-enheten stessad. Praktikanter utplacerade i finländska skolor torde VFU-människorna uppskatta, kan man tycka, men icke.

4. Min handledare under de två tidigare praktikperioderna är en mycket kunnig lärare. Jag har lärt mig mycket av honom.

Jag har nu tröttnat på alla negativa människor och vill istället ta mig an det som lockade redan förra sommaren, nämligen litteraturvetenskapsstudierna. Om det är en sådan tung börda att utbilda blivande lärare, är det förhoppningsvis trevligt när elever bestämmer sig för att sadla om. Hoppas det, för VFU-enhetens skull. Det enda som lärarutbildningen, i slutändan, blir av med är pengarna.

När jag, igår, framförde mina tankar kring detta (eventuella) byte på institutionen för litteraturvetenskap och nordiska språk var jargongen en helt annan. Där möttes jag av positiva ord - både från lärare och studievägledare, vilket kan tyckas naturligt, eftersom humanistiska fakulteten, i dessa dagar, dras med ekonomiska svårigheter. Tolv miljoner kronor minus lär summan, i dagsläget, ligga på.

Frågor rörande byte av inriktning är fortfarande oklara, men studievägledaren lät mig i alla fall förstå, att saken genast kommer att tas upp för behandling - redan i början av nästa vecka!

Uppdatering följer...

Det enda som, i nuet, kan sägas är, att haggorna på VFU-enheten kanske lyckats få mig att rikta mig mot det jag verkligen vill syssla med: litteraturvetenskapen.

Mycket händer på en och samma gång

2007-01-15T20:48:00.000+01:00

I lördags sammanstrålade delar av klassen för att ha avslutningsfest och inflyttningsfest. Platsen var hemma hos mig. Det var roligt, annat kan jag inte säga. Folk möttes upp i en uppsluppen stämning för att dricka, prata och skratta. Festen var tillredd på ett enkelt recept: "jag anordnar, ni kommer - med egen sprit, förstås". Hur många vi var vågar jag inte svara på, men lägenheten var hursomhelst full. Även jag var full, vilket var nöjsamt.

När så gott som alla dragit sig tillbaka till respektives(?) hem kände jag att det var dags för ett försenat partytrick, så jag tog mig an uppdraget att gäspa käken ur led. En imponerande insats från min sida! Tre gånger lyckades jag med detta konststycke, samt även med manövern att sätta spektaklet på plats igen (tack vare tips från Anjas mamma). Tur för mig. Nu gäller det bara att hålla käft.

Slutsats: festen var rolig. Jag hoppas det anordnas trevliga klassfester även i framtiden. Tack, alla ni som närvarade!

---

Idag påbörjades nya kursen, CK2. Imponerad är jag ännu inte av den, men jag är inte heller lika skeptisk som jag tidigare varit. Klasskamraterna verkar okej, och det är ju trevligt. Tilläggas bör dock, att jag känner flera personer i klassen sedan tidigare. Det verkar dessutom som att vi, blivande svensklärare, har ett litet försprång under seminarierna. Undrar om det faktiskt stämmer? Nå, detta om detta.

"Ai, toi on se panomies?"

2007-01-15T20:38:00.000+01:00

Pangbulle - Kalle ankan min

Kummeli - Panomies

Värda att ta en titt på!

"Voi, veljet!"

Fräcka grejer

2007-01-04T14:22:00.000+01:00

Idag har jag feber, vilket sällan är kul. Senast en febersläng var skoj måste ha varit under högstadietiden. Men det är varken på grund av febern eller högstadietiden jag bloggar idag.

Tanken med blogginlägget var:

Om jag vore musiker skulle jag också vilja kunna skriva låtar, som har roliga titlar. Stefan Sundström har lyckats; Böglambadan är ett festligt namn. Synd bara att låten suger... men det kanske är meningen?

Nä, nu är det banne mig dags att återgå till feberyrseln.

Årets julsång

2006-12-09T18:59:00.000+01:00

Årets julsång blir i vanlig ordning Fairytale of New York av The Pogues. Den innehåller den rätta julstämningen.

Om man trots allt är utless på denna låt är andrahandsalternativet Ave Maria, framförd av Chris Cornell och Eleven.

"Nu skapar vi julglädje, va!"

Årets låt

2006-12-08T16:44:00.000+01:00

Från ingenstans dök de upp - igen. Efter att deras musik legat i dvala i över ett år, återkommer de starkare är någonsin.

Det finns inga ursäkter. Den som hävdar någonting annat ljuger.

Årets låt är I Don't Feel Like Dancin'. Artisten är Scissor Sisters.

Se on nyt näin.

Julen närmar sig

2006-12-03T18:42:00.000+01:00

Första advent. Snart är det dags - för jul, det vill säga. Jag börjar redan känna julens mysiga känslor närma sig, trots att det inte ligger någon snö på marken. Nå, spelar det egentligen någon roll längre? Det börjar bli några år sedan jag sist rullade runt i snön, byggde snölyktor och gjorde snöänglar. Egentligen hatar jag vintern.

Men när juletiden kommer känns det som ett besök av en gammal vän. Julen är, i december, alltid välkommen. Utan den kändes det nog tomt, skulle jag tro.

Julklapparna spelar inte längre huvudrollen i högtidscirkusen, inte för mig i alla fall. För mig är det granen som är den viktiga delen i sammanhanget. Symbolen julgran samlar släkt och vänner runt om sig - någonting som nuförtiden sker ytterst sällan. DET är det magiska med julen!

Jag har nu dammat av min gamla julgran, som jag under nästan ett år har gömt i en låda. Nu är det dags för den att äntligen bringa ljus och värme i mitt hem.

Jag välkomnar Julen med öppna armar.

Filmlistor

2006-11-26T23:44:00.000+01:00

För tillfället håller många bekanta på att lista viktiga, och mindre viktiga filmer de sett. Filmer, som på ett eller annat sätt förändrat deras liv.

Mmm. Listorna kan göras långa, men de kan också göras korta. Här följer MIN lista:

1. En film som förändrat mitt liv
Det finns bara en film: Göta kanal.

"Är du kåt nu?!"

Lite krasslig

2006-11-20T01:43:00.000+01:00

Nu har jag feber igen, jag känner det på mig. Huvudet fungerar inte likt det brukar, likaså öronen.

Näsan verkar det dock inte vara något fel på, tvärtom, nu rinner det tammefan hela tiden - men bara ur vänster näsborre.

Har hört att näsborrarna lär skiftesjobba, jag känner nämligen att den högra börjar ta över alltmer, så imorgon har nog den vänstra näsborren tagit ledigt.

Ett feberryck hör livet till, så vad är då frustrerande med detta? Jo, min svenskköpta ,tysktillverkade febertermometer fungerar inte som den kanske borde göra. Vid 37 grader celsius har en normal människa feber och börjar vid detta lag också känna febersymptom - dock inte jag. I normala fall känner jag mig febrig först vid 38 grader celsius.

Som redan nämnt är, känner jag mig febrig nu. Varför håller då inte min svenskköpta, tysktillverkade febertermometer med om detta faktum: att jag har feber? Jag trodde först att denna termometer inte var en sådan, som man lägger under armen, utan kanske istället en termometer med oral funktion, d.v.s. att man sätter den i munnen. Jag läste instuktionerna.

Instruktionspappret, skrivet enbart på tyska, innehöll bruknings- och tillvägagångssätt, av vilket jag enbart förstod små fragment - jag har nämligen aldrig läst tyska i skolan. Det som framkom var, att termometern kan stoppas var fan man vill, den ska ändå visa rätt temperatur - men det gör den inte.

Nå, det spelar för tillfället ingen som helst roll, eftersom jag kommit till insikt att feberspöket besöker mitt hem, förhoppningsvis på ett kortare besök - orkar inte vara sjuk hela veckan.

Vidare har jag konstaterat att febertermometrar är som kvinnor.

Hur man lurar en bakfull

2006-06-04T17:45:00.000+02:00

Efter det sjöslag som utspelat sig på en av stadens lokala nattklubbar kvällen innan, kunde jag inte annat göra än torka kallsvetten ur min panna när jag vaknade.

Att vara bakfull är inte trevligt. Men det finns olika grader av bakfylla. Jag hade dock bara utsatts för den mildaste varianten - tacka fan för det! Så jäkla mycket dricka blev det ju sist och slutligen inte...

Men kunde jag köra?

Jag beslöt mig för att dra iväg till polishuset och blåsa i alkometern. Dit var det långt, jävligt långt. Jag tog bilen - det är ju trots allt en klassiker.

Väl framme parkerade jag bilen en bit längre ner längs gatan, och promenerade den sista biten. Jag gick in och väntade.

Det tog några minuter. Den kvinnliga konstapeln pratade nämligen i telefon. Jag kunde urskilja några eldiga, men moderliga, kommentarer som kvinnan med jämna mellanrum utstötte. En seriös polis med ett mindre seriöst problem på halsen, antagligen.

När mitt ärende stod i tur, framförde jag mitt önskemål om kontroll av nykterhetsgrad i blodet.

- Naturligtvis, svarade den finska kvinnan.

Efter att det alkoholpåverkade blåstestet var genomfört dröjde det några sekunder. Den eldiga kvinnan spärrade sedan ögonen i mig.

- NEJ, NEJ, NEJ!, utropade hon.

Helvete, tänkte jag.

- Det visar ingenting, kvittrade den som förbytta polisen.

Min chock lade sig - tur för dig, snutkärring!

Sedan körde jag hem, men jag kunde inte släppa den skojhurtige polisens tilltag. Det var trots allt ganska komiskt.

2006-05-09T18:26:00.000+02:00

2. Amarillo

Min fluktturné har dragit vidare till en av stadens populäraste Texas-restauranger, nämligen Amarillo. Detta tillhåll utgör i dagens läge en viktig pusselbit i den dejtingtörstiga oasen Vasa - håll andan, bara: kaffebar och restaurang dagtid, het nattklubb på lördagarna och klassisk finsk lönnkrog under arbetsveckornas senare timmar.

Att välja brännpunkten Amarillo som smyghål för den förväntansfulla dreglarens spaningsuppdrag kan tyckas djärvt. För att ha total koll över cowboy-syltans alla hörn och kanter krävs det nämligen att du kan hålla dig själv flyttbar under hela momentet, för att inte gå miste om de allra bästa flukten - en tumregel är nämligen att de mest exhibitionistiska inslagen alltid sker bakom din rygg!

Betraktelser? Ja, vad kan man säga? Utskänkningsstället är en ypperlig plats för att ta upp spåren på sammanstrålande tjack, vars pojkvänner åkt till Boston på affärsresa. Kusten är klar!

Betyg: 5/5 fluktare

En klar femma! Lassokastarnas tillhåll förtjänar ingenting annat.

En kommande serie recensioner

2006-05-01T17:45:00.000+02:00

Runt om i rikets städer lever idag många män ett grått och meningslöst singelliv. Moment av stress och otaligt många flyktiga bekantskaper framforcerat av dagens stökiga samhälle har utvecklat ett till synes osunt levnadssätt för alla sådana stackars satar. Men i tider som dessa kommer våren som en räddande ängel. Det är nämligen nu som fluktandets konster kommer väl till pass.

Jag kommer att undersöka hur väl Vasa lämpar sig för vårflukterier. I en kommande serie recensioner betygsätter jag några spontant utvalda ställen.

Först ut är en av Rabbes älskade pizzabarer, Koti Pizza. Håll till godo!

1. Koti Pizza (Kyrkoesplanaden)

Det började bra. Vi (jag och min bror) valde platsen för att mätta våra magar med någonting trevligt ur pizzabarens kulinariska utbud. Vi betalade och satte oss ner vid ett fönsterbord.

Snart uppenbarade sig det ena fluktobjektet efter det andra. Fantastiskt! Men jag upptäckte också att det hade seglat in ett svart moln som kom att täcka den blåa himlen. I fönstret hängde nämligen en stor skylt, bärande pizzabarens logo. Utsikterna försämrades. Snart började de intet ont anande, påfluktade, brudarna (av en ren händelse?) ställa sig så att jag inte kunde flukta ordentligt på dem. Nederlaget var ett faktum. Vi åt upp pizzorna och åkte hem.

Betyg: 2/5 fluktare

Om det inte hade varit för skylten, skulle tillhållet ha fått en fyra. Olönsamt i längden med dylik pizzabar om inte fluktarmöjligheter erbjuds.

Tentaspecial: Tenter i tiden

2006-03-20T22:29:00.000+01:00

Bästa sättet att undkomma mörkret är att söka sig till ljuset. Det har jag gjort i en månads tid nu. Tyvärr släcks ljuset någon gång; det finns ingen plats i världen där det är dag hela tiden. Inte heller finns det en glödlampa som orkar tiden ut. Det kommer förr eller senare att bli svart.

För min del mörklades tillvaron senaste fredag. Det var den dagen jag insåg att mina didaktiktenter måste skrivas, så att de inte skulle dräpa mina studier totalt. Jag tog tjuren vid hornen.

Oviss om framtiden och dess konsekvenser, cirklade jag runt dessa tenter - likt en gam cirklar runt ett as ute i öknen. Men så slog det mig! Att lyssna på tunga rytmer av gammal amerikansk trälmusik skulle få fram min inspiration. Det fungerade.

Jag smidde så länge järnet var varmt. Jag segrade!

Snabbt försvann alla ämneskonstruktioner, och Gunilla Molloy därtill, från mitt sinne. Det rådde frid - ingenting oroade mig. Det var söndag kväll. Jag kände mig som en vinnare.

Dagen därpå, måndag, hade en ny gestalt uppenbarat sig på mina axlar. Gertrud Pettersson, ledare av litteraturvetenskapens korståg. Illa. Det kommer att krävas många cigaretter för att knäcka denna käcka dam. Jag ska lyckas.

Amen.

En hyllning till dikten om pizzabastun på Haga

2006-03-19T16:26:00.001+01:00

Tentan.
Kommer mig inte för att
börja.
Tar sporadiska rökpauser;
cirklar runt tentan, likt
en katt runt het gröt.

-Illa.

Känner demonerna
komma över mig.

/eeerik.blogspot.com

Tillbaka till vardagen

2006-03-14T22:30:00.000+01:00

En kommande OS-gren, vem vet?

Så här efter OS har vi idrottsintresserade inte så mycket att göra för dagarna. Alla är vi medvetna om att Sverige regerade i Turin, medan Finland åkte hem med ingenting annat än skam i bagaget. Så nu är det istället dags att satsa på nya grenar - sådana som kanske kommer att invigas i de olympiska spelens heliga cirkel en vacker dag. Det är där medaljchanserna ligger. Go for it!

Dagens ryska stolle:

2006-02-25T00:01:00.003+01:00

Och dagens ryska stolle är: Darius Kasparaitis - Rysslands svar på Galne Gunnar

-----

Finland - Ryssland: fortfarande 4-0

En häpen bloggare skriver

2006-02-24T23:29:00.000+01:00

Jag tror inte att det är sant, men Finland sopade faktiskt banan med Ryssland i dagens andra semifinal! En otrolig insats av de finska lejonen.

Jag måste ärligt säga att jag inte hade några förhoppningar på det finska landslaget inför mötet med Ryssland. Ryssarna spelade som bekant ut Kanada i kvartfinalen, samtidigt som Finland visade sin osäkra sida mot USA när vinnarmaskineriet vacklade.

Men nu var detta orsäkra inslag som bortblåst. Det var nämligen just det finska maskineriet som säkrade segern mot Ryssland. Aldrig någonsin tidigare har jag sett ett finskt lag spela med en sådan säker defensiv. Dessutom var anfallsspelet övermäskligt - alla anfall var genomtänkta drag i god strategisk anda á la "Evil-eye" Westerlund. Som min gamla historialärare brukade säga: "helt förbluffande!"

Nu är Finland alltså klar för final i OS. Motståndare denna gång är Sverige - ett klassiskt möte är att vänta.

-----

Finland - Ryssland: 4-0

En duell

2006-02-22T22:51:00.000+01:00

Finland är klar för semifinal, Ryssland är klar för semifinal.

Men nu är det nog ajöss och goodbye för finnarna.

Denna slutsats drar jag efter att ha tittat på Finlands, respektive Rysslands spel. Ryssarna imponerade stort på mig, samtidigt som min starka tro på Finlands möjligheter börjar svalna.

Varför kan finnarna aldrig lära sig spela en match till slut? Samma misstag verkar upprepa sig gång på gång; när lejonen leder, slutar de spela. 100% i sextio minuter - då blir det kamp! Annars är Ryssland min förhandsfavorit.

Trots allt, håller jag tummarna för de finska lejonen.

I övrigt vill jag bara säga: tack och lov att vi slapp de självgoda skitarna från andra sidan syndahavet. OS är räddat!

-----

Finland - U.S.A: 4-3

Ryssland - Kanada: 2-0

Hösten har kommit tidigt - lönnlöven faller

2006-02-20T00:38:00.000+01:00

Finland är gruppvinnare. Det är inget snack om saken - den finska lagmaskinen håller fortsättningsvis hög klass.

Finland, borträknat i förhandstippningen inför OS, har slagit ishockeyexperterna på fingrarna igen. Lejonen ser mer laddade ut nu än någonsin tidigare. Först Tjeckien, nu också Kanada. Ska detta bära hela vägen fram, frågar man sig. Ja, det återstår att se. Men det ser onekligen lovande ut.

Orsakerna till Finlands komfortabla seger i kvällen möte med Kanada var: lagspelet, effektiviteten, Selänne och inte minst Antero Niittymäki.

Niittymäki, inte ens uttagen från första början(!), har spelat imponerande bra hittills. Philadelphia-keepern verkar spela sitt livs bästa hockey för tillfället. Han står rätt i alla lägen, de returer han släpper verkar han ha kontroll på (i alla fall verkar backarna känna till hans spelstil), och framför allt - han har det självförtroende som behövs.

Också Selänne briljerar. Han säger själv att han har hittat känslan för hockeyn igen. Orsaken till detta kan vara att han valde att återvända till Anaheim Mighty Ducks inför denna säsong. Starkt jobbat, i alla fall!

Nu återstår bara att se hur långt de finska lejonen kan gå. Spelar de lika bra i fortsättningen lär detta sluta med ett finskt OS-guld.